lördag, mars 3

På-landet-syndromet

Har just drabbat mig. Jag är på landet. Jag är långt från stan. Eller långt och långt, men en bit. Det är inte så att jag knallar iväg till en tunnelbana och slinker in till civilisationen. Det är speciellt vid såna här tillfällen det börjar rycka i mina shoppingnerver, vilka som ni alla vet är väldigt ytliga. Blir så sugen på nåt. Nästan vad som helst. Övervägde ett tag att åka in till Uppsala och köpa ett nagellack. Rackarns. Men jag blir nog kvar här. I stillheten. I lugnet. I tomheten. Ser det som träning. Ett intensivpass minst.

2 kommentarer:

Hedgehog-sara sa...

en tvillingsjäl har du här. Om jag är på landet så får jag panik efter några dagar. Tycker att Ica i grannbyn är shopping och längtar efter asfalt och neon :)

Landet suger. Iallafall efter två-tre dagar.

Linda K sa...

hedgehog: landet har sin charm, men bara vetskapen att city är långt bort får en ju att krypa på en och annan vägg!