UPDATE: Förtydligande! Jag lever gärna familjeliv i Brooklyn, men jag tar gärna en tur in till Manhattan med (väldigt) jämna mellanrum. Och i min själ är jag en sann Carrie :)
onsdag, maj 31
Carrie wannabe
Det är bara att konstatera. Min kusin U är en Carrie som datar och lever livets glada dagar/nätter på Manhattan. Jag är en Miranda med familj och hus i Brooklyn. Deprimerande... Men U säger att jag iallafall aldrig kan bli en Miranda *stolt*
UPDATE: Förtydligande! Jag lever gärna familjeliv i Brooklyn, men jag tar gärna en tur in till Manhattan med (väldigt) jämna mellanrum. Och i min själ är jag en sann Carrie :)
UPDATE: Förtydligande! Jag lever gärna familjeliv i Brooklyn, men jag tar gärna en tur in till Manhattan med (väldigt) jämna mellanrum. Och i min själ är jag en sann Carrie :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Haha...undrar vem jag är. Om det hade funnits en fattig student i SATC med stor framtidsångest så hade jag varit given :)
Jag är också en Miranda, fast innan Steve och Brady (som snart ska dyka upp...). Jag tycker det är helt ok!
linda: åh vännen, det kommer att lösa sig och bli jättebra, det gör det alltid. Du kan väl va en söt liten Charlotte? :)
cecilia: ha ha, den som väntar på nåt gott ;)
Jag är en Carrie, men utan alla snygga sko, handväskor och kläder
:(
Men en liten laptop har jag iaf, en silvrig söt
liten sak. Det kanske räknas lite iaf ;) Och massa "Mr Big" finns det gott om i mitt liv. På gott och ont *S*
Miranda anmäler sig in da house... och jag som inte ens är så förtjust i Miranda. När folk ska jämföra en med tjejerna i SATC blir jag alltid utnämnd till Miranda...pfft!
Och jag blir jämförd med Carrie. Gissar att det har med håret att göra. :)
Annars känner jag mig nog mer som en coctail av de fyra..!
mocca: åh du har Mr Big i plural!? Mr Bigs... mumma! :D
kattis: man får välja själv vem man vill va tycker ja! :D
polly: en mix är ju prima!
*rodnar*
Aj aj det lät illa :(
Mr Bigs i plural. Måste nog göra ett förtydligande, dom dyker inte upp samtidigt, med dom tycks alltid hitta mig....
Hm.....vet inte om det blev så mkt tydligare ;)
mocca: ha ha jag fattar, det gjorde jag nog på en gång. Men det lät väldigt gulligt :)
Alla vill vi vara carrie (snygg, vansinnigt flärdfull garderob, kreativt frilansar jobb men ändå oändligt mycket pengar att spendera på dyra middagar och utekvällar/outfits, spännande dates som bara står på rad för att bjuda ut en, vänner med hus i New Hampton och lägenheter på upper east side lika stora som drottningholms-slott mm mm mm) men egentligen är det nog få som säller sig till den kategorin. Om man inte räknar bara rent själsligt förstås för då är nog de flesta carrie....
Men hallå där - vem tusan vill vara Carrie? Man vill ha hennes garderob - japp. Man vill ha hennes skor - japp. Man vill bo i schyrre lägenhet på manhattan - japp. Man vill leva gott på att presetera en krönika i veckan - japp. Men resten? nope och nix! Jag vill inte vara neurotisk, rädd för att göra fel, osjälvständig och ojämlik. Helt dominerad av en massa tråkiga män - ryssen - jag säger bara ryssen - kan man falla för ryssen så kan det inte vara riktigt bra ställt med en ;)
Nix - Miranda eller Sam is tha shit! :)
anna: ha ha ha , bra att smaken är som baken! :D Såklart vill man bara ha det braiga från Carrie, och från alla andra också. Lite neurotisk, rädd för att göra fel, osjälvständig och ojämlik är jag nog lite grann av mig själv, iallafall ibland :S
Skicka en kommentar