onsdag, maj 24

Änglabarn

Känns lite ytligt att ha just bloggat om nagellack, nu när jag har sett filmen om lilla Tille. Som dog 6 månader gammal i sjukdomen EB. Som var en jättefin liten kille och hade världens blåaste ögon. Man får sig verkligen en tankeställare. Mitt barn är friskt och lever. Och barnen är ju det allra bästa.

Gick in till sovande sonen och la min kind mot hans en stund. Han fick nog några tårar på sig.

7 kommentarer:

atomflickan sa...

Livet är inte rättvist... Vi måste bli bättre på att uppskatta det vi har istället för att anmärka på det vi inte har.

hedgehog-sara sa...

jag såg inte Tillefilmen. Hade fullt i skallen av tjejen från idag... Ibland är det viktigare att bry sig om dom som lever... ibland alltså.

Daniel sa...

Känner precis som dig. Nicklas och jag är väldigt goda vänner, dessutom födda på samma dag...
och här sitter jag med mina barn och ojar mig över att de är jobbiga..*suck*

Maria sa...

Ja, det är när man ser sådant man inser att ens egna problem bara är petitesser. Usch, så sorglig filmen var :(

Kattis sa...

Ja, jag låg och grinade i soffan. Följde dagboken på nätet, grinade lika mycket då. Vilken tur vi har, med friska underbara barn!

Daniel sa...

Jag träffade Nicklas idag och berättade hur filmen berört mig och alla jag pratat med.
Han var också nöjd med hur dokumentären blev.

Sen sa han något om att spöa mig i golf...men det förtog jag aldrig ; )

Linda K sa...

daniel: starkt av dom att orka och vilja! Jobbigt och bra att se.

ha ha ha...ut och träna nu då :)