Första bettet
Det var ju inte totalt oväntat. Barn bits. Men jag blev ändå en ynkepynkig mamma när jag fick syn på sonens arm i eftermiddags. "Bitbarnet" är dock en raring för övrigt, så det är nog ingen fara. Hoppas inte sonen bet tillbaka!
Oj oj aj aj stackars lilla armen :(
5 kommentarer:
AJ! Det ser ut som det gjort ordentligt ont...Nästan så jag hoppas att han bet tillbaka, men så får man ju inte göra ;)
Men lilla gubben! :( Det har mitt grisbarn faktiskt klarat sig ifrån. Inte har han bitit nån annan heller.
Så jag vet inte om jag håller med om att barn bits. Inte som default iallafall.
Du får blåsa ordentligt och pussa lite, så blir det nog bättre.. :)
daniel: ja innerst inne hoppas nog jag det med ;)
polly: nä såklart bits inte alla barn, men alltid är det väl nån liten buse på dagis som vill sätta tänderna i andra. Vi blåser och pussar och blåser och pussar och säger staaaaaackars carl! :)
Om fyra månader ska jag börja skola in min son på dagis. Nu gav du mig ännu ett skäl till att vara nervös inför det. Usch, det är jobbigt att vara mamma i den stora stygga världen.
annica: nej men var inte det! Det kommer säkert att funka jättebra. Hör ju inte till vanligheterna att ungarna biter varann. Min Carl var lite ledsen i början när han skulle inskolas, men nu toktrivs han och vill inte gå hem när jag hämtar honom. Massor med kompisar. Och det är jättekul när han kommer hem och plötsligt kan nåt nytt! DÅ blir man en mallig mamma. Lycka till! :)
Skicka en kommentar