Vi såg Babel igår kväll. Den var väldigt bra och otroligt jobbig. Barn som far illa, sånt grejar inte jag. Hade hjärtklappning halva filmen, och den är drygt två timmar lång. Behöver jag säga att jag grät också? Nåväl, jag grät också. Efteråt när vi skulle sova fick jag lov att hämta över sonen till vår säng och krama honom tills jag somnade. 
fredag, maj 18
Babel
Vi såg Babel igår kväll. Den var väldigt bra och otroligt jobbig. Barn som far illa, sånt grejar inte jag. Hade hjärtklappning halva filmen, och den är drygt två timmar lång. Behöver jag säga att jag grät också? Nåväl, jag grät också. Efteråt när vi skulle sova fick jag lov att hämta över sonen till vår säng och krama honom tills jag somnade. 
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
ja den var riktigt bra, men jobbig som du säger!
Ja!!! Usch, den var hemsk och vacker på samma gång. Det var ju inte förrän de sista tio minuterna (om ens det) som det blev lite hopp... Insåg också hur sällan japansk samtida kultur skildras i filmer som når fram här hos oss...
sandra och glimma: mycket bra!precis, intressant med det japanska!
Jag tyckte att den var fruktansvärt jobbig att se på, och efteråt kände jag att jag inte fattade poängen med filmen. Människor mår dåligt och råkar illa ut, jaha? Kanske handlade det om att kommunicera med varandra, vilket de var väldigt dåliga på, men den gav mig ingen tankeställare utan fick mig bara att må dåligt. Blä.
lillis: jag tror på det där med kommunikationen. ibland är det ärndå bra med jobbiga filmer, man får något att tänka på och jämföra med :)
Gillade den också. Snyggt sammanflätat. Även om jag tyckte att de fick anstränga sig lite för mycket för att göra kopplingen till japanen som gav honom geväret. Även om det var smärtsamt vackert skildrat.
peter: ja kanske lite krystat. men som sagt, bra :)
Ja, den är riktigt bra! Var livrädd att de inte skulle jitta de där barnen i öknen.
fröken sötsur: samma här, hade världens hjärtklappning där :O
Jag satt och mådde illa stora delar av filmen. Jag blev tokberörd. Men den var bra. Himla bra. Väldigt tänkvärd. Skådespelarinsatserna var ju helt enorma. Brad. Jag säger bara: Brad.
miss kyd: och kate! kate!
Skicka en kommentar