Idag hände det en småjobbig grej. Det händer mig titt som tätt, jag måste vara helt lost. En tjej stoppade mig i folkhavet och sa MEN HEJ LINDA! Men hej! stammade jag. Kände igen henne men kunde inte alls placera henne. Vi pratade på en stund och jag började vagt tycka att hon borde vara en kompis kompis från förr. Men att hon var bibliotekarie hade jag ingen aning om. Krånglade mig från att behöva presentera henne för min kollega eftersom namnet fortfarande var mig helt obekant. F*n vad pinigt. Tror inte hon fattade att jag inte visst vem hon var.
Säg att detta händer fler än mig.
14 kommentarer:
Åhh, det händer helt klart fler än dig....själv lider jag av en annan sjuka...jag kommer ihåg ansikten & namn på folk som jag inte ens borde komma ihåg, folk kan ju tro att jag inte gör annat än pluggar namn i gamla skolkataloger, det kan också vara lite pinigt, fniss
Det händer mig jämt. Ett tips är att heja jätteglatt och sen säga: Vad var det du hette nu igen? Då säger personen typ Anna, och ser lite stött ut. Då säger du översvallande: ja, DET vet jag, men i efternamn?
funkar ibland iallafall, jag suger på namn...
Fast ibland är det inte mitt fel, en gång kom en kvinna fram till mig på ica, och hejade så glatt och började prata om allt möjligt. Jag kände inte igen henne men låtsades väl att jag gjorde det. När jag sen stod i kassan kom hon fram igen och sa: Jag måste be om ursäkt, jag trodde ju att jag kände dig, men det gör jag inte - jag har ju bara sett din bild vid dina krönikor i tidningen. Och eftersom du skriver så personligt så känns det som om jag känner dig :)
fatta pinsamt det blev!
Jag är urdålig på att komma ihåg namn när man tar i hand och presenterar sig , folk borde gå med namn lappar på sig vilket ioch för sig är vanligt i skolans värld.
ewac
elin: låter som ett helt ok problem ;D
hedgehog: HA HA HA!!!! döden döden döden :D
ewac: dumt hur man alltid fokuserar på sitt eget namn när man hälsar :D
satan vad jobbigt det är att vara lärare i det läget. Mitt största handikapp i jobbet är just detta med namn. Jag brukar vara ärlig med det i början när jag träffar nya elever. De köper det men tycker det tar väl lång tid för mig att lära mig. Värst av allt är att jag blandar ihop namnen på dem. En annan rysare är klasser där "alla" har liknande namn eller det finns 4 Emelie, 3 Rebecka och 2 Jimmy.....
Jämt och ständigt.... ruskigt pinsamt.
Hihi, lite roligt om hon läser din blogg :)
Det händer mig hela, hela tiden. Jag lyckas radera bort fd elevers namn så fort de tar studenten (måste ju få plats med alla nya.. ;) och det är sååå retfullt när man inte har en susning om vad de heter.
Hahaha!
Känns som nåt Seinfeld skulle råka ut för. "Mulva" =)
cicci: ja det är ju förståeligt. fattar inte att på dagis håller alla fröknar koll på ALLA barn, och det är drygt 100 små liv där. men man kan tycka att jag borde hålla koll på gamla barndomsvänner... *skämmas skämmas skämmas*
åsa s: :P
spinea: ehum... :*)
loppanlej: man liksom kopplar bort såna som inte finns i ens liv längre. eftersom min hjärna är sååå överbelastad typ eller? :P
mafo: HA HA HA HA HA!!!! vi kollar gamla seinfldar ibland p åkvällaran, jag bara dör :D
Jorå, du är inte ensam. Extra jobbigt är om man inte minns om det är en fd patient eller arbetskamrat. Kan bli rätt jobbigt...
spiro: :P
Jag kände inte igen min nya chef, ny sedan en månad till baka. Trots att jag träffat henne två gånger.
anonym: småpinigt? ;)
Skicka en kommentar