Hey Mister

Har sagt upp ett par avtal i biblioteket inför nästa år. Dels för att prioritera annat, dels för att det helt enkelt inte finns pengar. Idag ringde en herre från England, vars företags tjänster jag sagt upp i veckan. Han var deeply concerned och truely upset över vårt beslut. Sorry, sa jag, but that´s just the way it is. Han fortsatte att var upset och snudd på chocked. Pedagogiskt försökte jag förklara att we have to prioritate och att our budget is restricted, men Mr Mr var helt oregerlig. Kände vi till att vi är dom första i hela Europa ever to do such a thing, undrade han. Nä hur skulle jag kunna veta det? said I. Och vad spelar det för roll? We have decided to do it this way ju. Han vill att jag skulle veta att this opportunity will never ever come back, this is a very good price, in fact it´s so good he almost could not understand how we had gotten it in the first place. Yada yada yada. Sen sa jag thank you and good bajs fyra gånger innan han gav sig. Motvilligt. Fick han ingen bonus nu tro?