- sprischen-spraschen (alla som läst Gittan och fårskallarna vet) = att hoppa kanonkula ner i vattnet och samtidigt stänka ner så många som möjligt i omgivningen.
- dopp med plopp = vada ut i vattnet och när det känns lämpligt doppa sig. Och om möjligt bli kvar under ytan med all kropp utom huvudet.
- Älska smärtan? undrar jag, men mantrar mig till slut under ytan. Och när kroppen domnat av är det riktigt skönt. Jag har accepterat kylan!
11 kommentarer:
Hahahahahah, "dopp med plopp" underbart!
På Kemistens landställe är det dock spischen-spracshen som gäller då det är hopp från brygga som gäller... jag brukar göra nån typ av spikhoppsvariant, med lite böjda ben.
minna: det låter oerhört coolt. jag tror du är bra snygg när du gör det :D
jag skulle hellre vilja använda ordet: stilig!
Doppade mig idag, långsamt, långsamt, men sen var det rätt skönt!
Oii, en sprischen-spraschen skulle jag aldrig klara av! Tur att vi är flera som ploppar ;)
helenamariacecilia: underbart när man väl är i. kvinna, du behöver förkorta ditt namn! ;D
sara: plopp är bäst :)
Ja, jag har hoppat kanonkula vid Rösjön ikväll tillsammans med mina söta döttrar på 5 o 9 år. Bra att ha de som ursäkt för att få ha lite kul. Nackdelen är väl att håret luktar humus förstås. Varmt och skönt var det också.
Fick sluta när näsan var full - av vatten. Undrar hur den luktar? Näe förresten det vill jag inte veta
Jag kör också dopp med plopp, är lite för harig för den andra varianten! Men det blir ju onekligen mer segdraget på det sättet, vore kanske bättre med en snabb och rejäl köldchock?
marie: luktar det humus om vattnet? ha ha ha! låter som en skönt kvällsbad :D
fröken l: jag är rädd att falla i chock då :O
Humus inte Hoummus: Humus bygger det översta marklagret, vilket i en sjö innebär att botten är av dy.
Hälsningar från halvgeologen
marie: milda makter, det var överkurs ;)
Skicka en kommentar