Nu kan jag ta mig själv i örat lite som inte sparade Lindexrabattlappen. Tänker att jag ändå aldrig utnyttjar den. Och då är det så dags. Inte för att jag direkt trillar omkull av 249 kronor, men vetskapen, vetskapen.
När den hängde skrynklig och ihoptryckt bland 30 likasinnade såg klänningen sådär ut. Provade den iallafall, och fick lov att plocka hem den. Måste stryka den och snurra några varv framför spegeln innan sanningen uppenbarar sig.
När jag visade maken sa han: jag är orolig för dig. Ja, ibland är jag det också. Och inget dop i sikte heller.
2 kommentarer:
man skulle inte kunna få se den på så man vet om man ska behöva släpa sig ner till stan eller inte? :)
johanna: jodå, ska bar astryka först :)
Skicka en kommentar