Den frusne tar med fördel på sig en redig pashmina på morgonpromenaden till bussen. Det gjorde jag. Nu var det ju inte så kallt som jag förställde mig, men ändå (en främling). Jag slängde på mig värsta jättepashminan. En väldigt rosa sak som jag köpte hos Charlotte Sparre i Köpenhamn för antal år sen (vars butik tyvärr inte fanns kvar när jag var där nu i sommar). Den är enorm och varm som ett duntäcke. Och värme fick jag så det räckte och blev över. Jag tror minsann den har betalat tillbaka sig över åren. Önskar att jag köpt en grå också, hur cool hade inte det varit?
Fru Sparre, var haru tagi vägen nu? Jomen titta, här!
7 kommentarer:
En grå pashmina..., vad jag har letat efter den perfekta gråa.
asha: mmm det vore nåt det.
Rosa och rosa...i mitt sinne såg jag skrikig halsduk i värsta neonrosa (?) färgen, men se vad fel jag hade efter att ha sett bilden på den där vackra pashminan! Underbar rosa färg! :)
uj uj uj Linda, farligt farligt att skriva sjalinlägg så att en sjaloman kan läsa dem. varningsmärk dem hädanefter.
/hejjagheterlindaochjaghartiotusenmetersjal
sunflower: ja det ä ren riktigt behaglig ros, tycker jag också :)
linda: mm nu fick du nåt att sukta efter! ska vi åka till danmark tillsammans? ;D
can't wait! klart vi ska slå på stort på vår första dejt! :D
linda: HA HA HA!!! :D
Skicka en kommentar