Visst är det alltid trevligt att få beröm och komplimanger. Men sånt ska ju komma spontant. Jag blir lite trött på och förvånad av personer som öppet fiskar efter det.
Jag känner en person som ofta ofta berättar om hur lite hon äter till lunch och till middag. Som om det vore en bedrift. Hon pratar om det på ett sätt som inbjuder till kommentarer som Åh vad du är duktig! eller Men oj, att du klarar dig på det! Hon är inte heller sen att kommentera andras matintag. Ska du äta allt det där? kan hon fråga. Jag blir inte imponerad för fem öre. Fine, ät massor, ät lagom eller ät pytte. Men skryt inte om det.
Jag hade ytterligare ett raffinerat exempel men det har jag glömt nu. Handlade säkert om cykelhjälmar.
10 kommentarer:
ohyfsat, otrevligt och onödigt! jag håller med, låt maten tysta mun...
fru a: ja sköt sig själv och skit i andra, liksom.
Håller med dig helt och hållet, och det här exemplet gör mig dessutom lite lagom upprörd. Hon har ju dålig koll... Är det inte tio gånger "duktigare" i så fall att äta mycket och ändå lyckas hålla sig "i form", genom att röra på sig till exempel. Både intag av mycket näring och nyttig motion = bättre än lite mat.
karolina: ja de tär ju de tosm grö adet hela lite tragiskt, att hon vill ha beröm för någor som inte är så smart :S
Söka-beröm-människor... Jag har en sån på mitt jobb också (don't we all). Hon vill ha beröm när hon tömmer och fyller på diskmaskinen. Om det inte finns någon i köket när hon håller på med detta viktiga arbete så står hon kvar tills dess någon dyker upp. Grymt irriterande. Det är ju självklart att alla hjälps åt.
...eller de där "nu ska jag gå en tretimmars powerwalk fast jag födde barn för en timme sedan"-tjejerna. fan, då vill jag bara gråta.
Å eller sådana som ständigt måste ha bekräftelse på hur smala de är. Blä. "Guuud, kolla bilringarna på magen!" (helt obefintliga f ö)
teachgirl: jobbigt med martyrer.
linda: HA HA HA!!! instämmer fullo. bara idioti :D
sanna: tröttsamt!
Oh ja det är riktigt irriterande. Man borde fråga vad det är de vill man ska svara när de häver ut sig sådant.
johanna: ibland skulle nog inte ens det hjälpa är jag rädd...
Skicka en kommentar