En kollega till mig dog idag. Hon hade cancer och var sjukskriven ganska länge. Det kom inte som någon överaskning. Men det spelar ingen roll. Vi pratade om henne under morgonfikat, undrade hur hon mådde och så. Alla skulle skriva på ett kort eftersom hon skulle fylla år nästa vecka. Och sen fick vi veta att hon dött. I sömnen.
Har alltid varit ganska dålig på att handskas med döden, speciellt när det gäller nära och kära. Det blir FÖR jobbigt. Min kollega jobbade på en annan ort, vi träffades bara ett par gånger om året. Men det känns ledsamt och sorgligt att hon är borta. Tänker på hennes familj. Hon var fru och mamma och mormor. Tänker på min egen familj. Hur glad jag är att jag har den. Och att jag ska ta vara på den.
Citerar Astrid Lindgren, för att lätta upp lite: "döden döden döden".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar