De e så det ska vaaaara

Visst är det härligt att gå ut från en teatersalong och känna att man har något med sig. Något som man kan gå runt och tänka på i dagar efteråt. Gärna med en tår i ögat. Så var det igår. "Fröken Julie" var SÅ BRA.

Kusinen och jag hade laddat med sushi och den där godispåsen med himla gott godis som bara finns på Konsum (helt fel vecka att leva sunt, let me tell ya. Sjuk son, mens, folk som bjudet på tårta på jobbet, ingen tid till träning, ont i halsen). Först var vi fnissigt nervösa och mest fokuserade på allt som står i tidningarna om Persbrandt och Bonnevie. Det cirkulerade ett antal fotografer runt Lilla scenen på Dramaten. Underligt egentligen. Skådespelarna var ju redan inne i byggnaden, och föreställningen var 2 1/2 timme lång. Snacka om att vara ute i god tid.

Skit samma. Så fort pjäsen började glömde vi ganska omedelbart bort allt det där. Och när ridån gick ner för paus fattade jag inte att det redan gått en timme. Blev alldeles trollbunden av skådespelarna. Hurra för Mikael Persbrandt och Marie Bonnevie! Språket var inte så Strindbergskt utan mer moderniserat, på ett precis lagom sätt vilket gjorde att man fick en hel del goda skratt. Slutet var så där fint-sorligt-bra att jag måste blinka bort några tårar. Efter tredje inklappningen såg vi att dom gav varann en kram där inne bakom kulisserna.

Om det finns biljetter att få tag på så rekommenderar jag så in i norden!