Ingen botten

Man kunde gissa att jag skulle ha fått nog efter snittarna. Eller, wraps som mina kollegor säger (vilket bättre beskriver storleken). Icke. Nu sitter jag här och ser med ett barns iver fram emot det tårtkalas som äger rum i eftermiddag. Jag vet att att det kommer att finnas prinsesstårta (jag har ett gott öga till vår avdelningssekreterare som beställer tårta. Och så är jag ju hennes chef förstås, så jag borde sannerligen ha del att säga till om i tårtväg!) Det är inte ens den tiden i månaden, så jag vet faktiskt inte vad jag ska skylla på. Ett oralt återfall?