måndag, oktober 20

Tantsnack

Igår diskuterade jag med två damer, modell äldre. Vi hade en riktig generationskrock, tror jag. Damerna (som var systrar, intressant tillägg va?) kunde inte för sitt liv förstå hur man kan sätta sina barn i förskolan när dom är små. För då lär man aldrig känna sina barn. Syskonen får aldrig vara med varann. Man lär sig inte uppskatta livet. Man är egocentrisk som förälder. Så gick dom på, och jag höll på att se rött.

Sonen älskar dagis förskolan. Han är bara där halvtid nu när jag är mammaledig men frågar varje vecka om han ska få vara där längre igen när lillasyster också börjar. Vi har mornar med frukost och hela eftermiddagar tillsammans. Vi har helger. Vi känner varann utan och innan. Vi skulle bli vansinniga allihop om vi skulle tillbringa varenda minut tillsammans.

Det är inte fråga om att inte vilja vara med sina barn. Det handlar om att se till sina egna behov också. Jag vill jobba, jag vill umgås med vuxna människor, jag vill hinna med mig själv. Om inte annat för att orka vara en bra mamma för mina ungar.


Men så fick man väl inte tänka när damerna var unga.

39 kommentarer:

Anonym sa...

Oavsett ens egna behov - det är ju möjligt att även barnen faktiskt uppskattar att leka med sina kompisar också...

Anonym sa...

Och hur taskigt är det inte att ta bort det äldre syskonets kompisar och dagisrutiner bara för att han/hon råkat få ett syskon? Jag tror att de flesta barn behöver vara på dagis, lagom långa dagar.

för att få leka med kompisar, få lära sig att fungera i grupp och för att man ska hinna längta lite efter varandra :)

Jag menar - hur kul är det för en tre-fyraåring att bara ha en pytteliten bebis att leka med?

tant t sa...

Tror inte att man lyssnade på barnens önskemål lika mycket förr, man liksom bara bestämde sig för att de vuxna alltid vet bäst! Tack och lov för nya tider ;)

Linda K sa...

polly: det hävdade jag också. men enligt damerna har barn mellan 2 och 3 år inget som helst nöje av andra småbarn. kloka va? ;)

hedgehog: precis. tilde suger som lekkamrat just nu :)

tant t: ja, tack :D

Petra sa...

Sedan kan det ju faktiskt vara så också att man behöver jobba. Alla kanske inte (oh kan det verkligen vara så :O) klarar sig på en lön fram till att barnet är tre år.
Då menar jag förstås inte när en är föräldraledig.
Men halvtid på dagis när någon är hemma tror jag är bäst för både förälder och barn.

Anonym sa...

Om man arbetar så är det okej att ha barnen på förskolan. men är man ledig så tycker jag att man ska vara med sina barn, finns massor man kan hitta på. Jag menar då barn under 3 år. Är man över 3 år har man mera behov av kompisar och då kan förskolan vara ett komplement till hemmet mellan 9.00-14.00, inte mer.
håller med de äldre damerna, dagens föräldrar är mera ego, måste ha min egentid för att orka bla, bla ,bla. Varför skaffa barn då? När man tar det beslutet så måste man vara bered att sätta sig själv åt sidan, man får igen den sen.
Ta en titt på dagens ungdommar som inte har bra relationer med sina föräldrar för att dom är för upptagna av sig själva och jobb. Förskolan är inte så bra som alla tror, stora grupper, höga ljud mm.
Nu vet jag knappt vad jag har skrivit men min synpunkt är att var med era barn så länge det bara går och jag är ingen gamal tant som skriver.

Anonym sa...

Hej anonym, jag kan bara gratulera dig till en sådan ekonomi som gör det möjligt för dig att inte jobba!

För oss andra är livet möjligen lite annorlunda, och samhället är dessvärre inte byggt för att en förälder ska kunna vara hemmaman/hemmafru. För oss som lever själva med våra barn är det än mer vanskligt att jobba halvtid.

Nåväl, det jag skulle komma till är att jag bara har en positiv bild av förskolan. Bra fröknar, ordning och reda och lagom stora grupper.

DÄREMOT med en son som går i tvåan, det är i skolan eländet börjar! Stora klasser, dåligt med resurser, pyttesmå klassrum, ingen möjlighet till tysta rum/vilrum osv. Men vad ska man göra? Ha undervisningen hemma istället?

Samhället har att jobba för ett mer männsko/familjevänligt klimat. "Vi som inte bestämmer" får försöka hitta de lösningar som funkar bäst för varje enskild familj.

Pia Wester sa...

På deras tid kanske en lön räckte till att försörja en hel familj, så är det ju inte riktigt idag....

Men jag tycker definitivt att de som lämnar sina barn 6.30 och hämtar kl 17 borde gå ner i tid lite, våra grannar hade så när deras var små och ungarna var som två slakt på kvällarna....

Miss Upsey Daisy sa...

Nu har jag ju inte barn själv så jag kanske inte ska lägga mig i debatten MEN. Håller med Polly, det är väl väldigt få hushåll där man klarar av att leva på en enda lön. Vi skulle knappast det. Eller vi skulle överleva men knappast leva. Är det då roligt för barn att visst ha sin mamma hemma men att inte ha ekonomin att kunna göra den minsta sak? Föräldrar har visst ansvar att vara där för sina barn men det måste ju finnas något slags mellanting mellan att lämna in sitt barn på dagis i tolv timmar om dagen eller att stanna hemma.

Linda K sa...

petra: instämmer.

anonym: vilket konstigt resonemang. har du barn själv?

polly: väl talat.

ffp: jag tycker inte heller att barnen ska vara så lång adagar på dagis. det är inte carl heller, inte ens när jag jobbar :)

Anonym sa...

Grejen idag är ju också att alla barn är ju på dagis så det finns ju inga kompisar hemma. Jag kan nog tänka mig att många små barn skulle ha det bättre hemma i lugn och ro, utan dessa stora barngrupper och höga ljudnivå men då förutsatt att det fanns en hög barn hemma som de kunde vara ute och leka med som barnen var förr. Att bara vara inne och dra med mamma/pappa dagarna i ända är ju inte så kul i längden.

Anonym sa...

Och ett litet tillägg, ibland kan jag faktiskt förstå kommentaren "varför skaffar du barn om du inte vill vara med dem". Ett ex är en väninna till mig, hon är läkare och hennes man finansrådgivare, båda har höga inkomster och skulle definitivt ha råd att vara hemma ett tag. De sätter dottern på dagis när hon är 1 år för de båda "trivs ju så bra med att jobba". I dessa fall tycker iallafall jag frågan är bekräftad.

Linda K sa...

pia: det är lite konstigt att ta för givet att alla förskolor är skrikiga och bråkiga. på våran avdelning är det inte alls så. varför får man inte välja både barn och jobb? sen är det såklart olika från familj till familj.

Anonym sa...

Hur många timmar om dagen kommer Tilde vara på dagis och kommer du jobba heltid i vår.

Linda K sa...

anonym: det tänker jag inte redovisa här.

Linda sa...

många bra (och konstiga) kommentarer men jag vill göra ett litet tillägg: om föräldrarna mår bra så mår barnen bra. det tror jag på. och 8-17 är väl de flestas arbetstider?
nej, jag vägrar få dåligt samvete för att någon annan tror att man inte vill vara med sina barn bara för att man (måste) jobba heltid. det är väl snarare VAD man gör med den tiden tillsammans efter som räknas?

/lycklig heltidsarbetande mamma som har en treåring i händerna på välutbildade pedagoger varje dag.

Linda K sa...

linda: jag håller med till fullo.

Unknown sa...

Jag tycker dagis är ett utmärkt ställe där barnen får utveckla sin sociala kompetens, lära sig konflikthantering, utveckla sin motorik, lära sig respekt och hänsyn och ha roligt med sina kompisar.

Hur utvecklande är det att vara hemma med en präktig förälder 24/7.

Jag känner att jag tillbringar massor med tid med mina barn på mornar, kvällar och helger ändå, även fast jag och min sambo jobbar heltid bägge två (dock med väldigt generösa flextider)

Linda K sa...

janne: sunt tyck, jag instämmer!

Anonym sa...

Nä det är klart att inte alla dagis behöver vara skrikiga och bråkiga. Fast iallafall här i Göteborg har jag inte sett motsatsen...det är en enorm platsbrist och där mina barn går är det allt för många barn. På 4-åringens avd är 23 st heltidsbarn och där 2-åringen går är de 16. Personalen är jätteduktig och kompetent och gör absolut sitt bästa. Men det hindrar inte att jag egentligen skulle vilja att de var åtminstone 5 st färre...

Elin sa...

Tack gode gud för att "man får göra vad man vill i vår kommun" och JA vår tvåring hänger på dagis när jag är hemma på bebisen. Och JA hon kan vara hemma mittiveckan för att vi hittar på nåt kul tillsammans. Och JA jag tycker att det är bättre att hon busar runt med kompisar och välutbildade pedagoger med jag städar, bakar, förbereder middagen, kör kartonger till tippen och tvättar. Sedan prioriterar jag henne och hennes lek när hon väl är hemma. Måtte jag aldrig brinna i helvetet för det.

(jag kan prata om det här ämnet i all evighet, Amen)

Anonym sa...

Jag har 3 barn alla har gått på dagis och den minsta går fortfarande. Jag har jobbat 50 % från att mitt minsta var 2 år har nu gått upp till 100%, hon är 5 år. Jag arbetar själv på en förskola. Det jag menar är om du har möjlighet att vara hemma t ex föräldraledig så tycker jag man ska ta vara på den tiden och vara med sina barn. Och jag snackar om barn under 3 år. Blir jätte ledsen när jag ser föräldrar som fått en bebis till komma med sina 1 /2 - 2 åringar och utesluter dom i den nya familjen och låter andra ta hand om dom med. När man är liten så är mamma och pappa det bästa.

Anonym sa...

Yes, sånt här går jag igång på! Jag var tvungen att lämna min tjej på dagis när hon var 6 mån, därför att det funkar så där jag bor. Inte helt kul, men jag ser ju hur hon trivs. Hon utvecklas i rackarns fart, är inte blyg eller rädd för andra människor längre osv. När hon är hemma med mig så klättrar hon på väggarna. Jag hade lyxen att kunna gå ner i tid på jobbet, men det är en ekonomisk fråga och inte alla som kan. Go LindaK, go!!

yllet sa...

men alltså. till anonym, min busa var 2 år när hon fick en lillebror. hon går på dagis 15h/vecka (det är max här hos oss) så hon är borta 5h/dag 3 dagar i veckan. Hon tycker det är jätteroligt och vill gå dit varje dag och träffa sina kompisar och sina fröknar. Vi utesluter henne inte på något sätt från vår familj. däremot tror jag att hon skulle bli jätteledsen om hon inte fick gå på dagis längre som hon ju hade gjort ett tag innan vi fick bebisen? skuldbeläggande dynga tycker jag det där resonemanget är.

Anonym sa...

Det har varit en mycket liten tid i historien då mammor kunnat vara hemma heltid med sina barn. Innan hade man häcken full på gården/i fabriken eller var det nu var man hittade sitt levebröd och barnen fick helt sonika följa med alternativt tas omhand av gamlingar och/eller syskon och det var kanske inte direkt människor skolade i pedagogik. Nej det var inte bättre förr och nostalgi är bara ett sätt att hantera sina egna tillkortakommanden på alternativt undivka sin egen dödsångest. Linda K, stå på dig och låt inte de gamla tanterna göra det!

Sofia sa...

Jag har så svårt att förstå det där resonemanget att så fort en förälder är hemma så måste alla barnen också vara det. Mina ungar har alla älskat förskolan och skulle helt klart ha sett det som ett straff at behöva vara hemma för att det kommit en ny bebis. Mina tre barn föddes inom loppet av tre och ett halvt år, och var således små är de fick småsyskon. Och jag skulle inte ha velat att de kopplade samman lillebrors födelse med att jag fick sluta gå till det där roliga stället där man får leka och ha kul, för att istället sitta hemma och titta på tv medan mamma ammar en bebis. Dagis rockar fett!

Linda K sa...

pia: jo jag fattar vad du menar. menar att jag tycker dagis är bra bara :)

agent586: det är ju så det funakr för de flesta :)

anonym: såna småttingar har man väl inte heltid på dagis om amn är mammaledig? men kanske ett par timmar, för att hinna med bebisen och för att få lite tid själv?

nina: jag tror inte nån lämnar sina barn på dagis för att bli av med dom, man har en anledning. vad bra att det funkade så pass bra med lillpluttan! :)

yllet: medhåll.

cosmopolit: ha ha ha, tack :D

sofia: jajemensan! :)

Anonym sa...

Hett ämne detta, måste nog vara för att man ändå känner lite dåligt samvete iallafall.
Man får tycka vad man vill. Och jag önskar att jag kunde vara mer med mina barn än vad jag kan.
Tycker också det är ok med att ha barnen 15 timmar i veckan men det finns föräldrar som gör allt för att få ha dom längre.
Det jag vill uppmuntra till är att man ska vara så mycket man kan med sina barn sen växer dom upp och vill inte umgås längre med dem.
Mina inlägg är inte riktade direkt till Linak utan jag har bara hoppat in och lagt min kommentar till det Lindak skrev om vad damerna tyckte.

sagt o gjort sa...

Varför inte bara svälja med hull och hår att ALLA vet vad som är bäst för dem själva och deras familj? Vi kan ändå bara utgå från det och inte från någon annan. För man vet aldrig vad någon annans beteende beror på helt och fullt! peace!

Linda K sa...

anonym: dåligt samvete har man väl alltid som förälder, hur mycket man än gör för sina barn. det blri ju lite konstigt att hetsvara med barnen när dom är små för att dom inte vill vara med en när dom blir stora? ;)

picaflor: peace!

Anonym sa...

nä, jag tror att jag ska gå och hetsvara lite med min dotter nu.

oahahahahahahaha - kul ord, Linda :)

anna sa...

amen!

Linda K sa...

hedgehog: :D

fru a: :D

Anonym sa...

Gud så bra skrivet! Jag är en dagisfantast ända ut i fingerspetsarna. Kanske är det för att jag råkat läsa ihop med blivande förskolelärare som jag förstår att man faktiskt lär sig saker på de där 3,5 åren man pluggar, pedagogiska saker som jag aldrig kommer att kunna ge Edvin själv eftersom jag saknar kunskapen. Att man dessutom lär sig andra bra saker på dagis som att umgås med andra barn tex.

Jag älskar att plugga och min kille älskar sitt jobb. Vi mår bäst när vi får göra det vi vill och när vi mår bra, mår Edvin också bra. Basta!

Linda K sa...

fröken ida: sunt föräldrartänk av modernare karaktär :)

Anonym sa...

Vi har alltid jobbat heltid sen sonen var knappt 1,5 år, och han varit på dagis. Däremot har vi försökt kompensera med 10 veckor sommarlov och lång julledighet. Och nu när han är i skolåldern har han även alla lov 'fritidsfria'. Det enda vi märkt är att han mot slutet av dessa 'familjetider' längtat tillbaka till dagis och skola och alla kompisar. För hur kul är det egentligen att leka och vara med mamma hela tiden... :) Jag är för dålig på Starwars lasersvärdsfäktning och liknande ju... Alla barn är dessutom olika, med olika behov. Och tänk att det är föräldrarna som oftast känner sina barn bäst. Go figure... :)

Linda K sa...

lj: ja det är ju så, att kompisar leker bättre än mamma och pappa. och vilken tur, eller hur :D

Anonym sa...

Har ni tänkt på att om flera mammalediga hade sina barn hemma så hade det funnits flera barn att leka med. Då hade öppna förskolor funnits kvar, fler hade varit och lekt i parken mm.
Kompisar är viktiga för större barn, men dom små behöver små grupper och inte lika högt tempo som det är i dagens grupper med 20 barn.
Härligt att höra att era förskolor fungerar så bra, men har varit med några dagar och sett hur en dag kan vara?

Linda K sa...

anonym: på vår förskola vbrukar dom videofilma så att vi får se på föräldrarmöten hur en dag kan vara, så ja! det finns plus och minus med allt, jag tror saker och ting behöver förändras för att funka med samhället i övrigt också :)