Fatta vilken tid det tar på morgonen. Jag tänker: nu har jag två timmar på mig att äta frukost, gosa med son och make, klä på och fixa. Efter två timmar är jag i bästa fall halvvägs. Det enda positiva jag får ut av detta är att jag är optimist om och om igen. Varje gångt tror jag det ska lyckas.
Nu brunch med goda vänner. Det får ta mer än två timmar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar