Jag känner att jag går miste om butikernas nyheter nu när jag jobber. Som mammaledig hade jag full pejl och kunde mer eller mindre igenkännings-morsa på butikspersonalen (huruvida det är positivt eller negativt låter vi vara osagt). Som den här tyllkjolen som Karolina Skande visar i söndagens DN. Jag känner en viss dragning till den. Någon som sett den live? Är den ljuv? Och om den är det, kan någon hjälpa mig med en 36:a?
Ingen vet något säkert än, men den kan vara så att jag har un pö träningsvärk i morgon. Denna information är dock inte säkerställd, därav diskretionen.
Brittans senaste suger väl iallafall? Den går ju inte att sjunga med till...if you kctrite me... Och varför måste hon sjunga med robotröst jämt? Britney, du går bort den här gången.
Hurtbulle: yours truely såklartÄckel: antal mosade paddor på vägenFniss: mannen med långt fladdrande hår som kom vinglande på inlines, vevandes vilt med händerna (utan hjälm!)Skönaste: varm dusch på jobbetHår: ja inte mitt iallafallAtt-se-fram-emot: Säg det med mig! K.A.F.F.E.Rätt klädda: skalplagg, mössa, vantar, och så hjälm såklartTid: 35 minuter
Ryggsäck packad.Kläder framlagda.MP3 laddad.Naglar målade (oerhört viktigt, eh?)Betyg nerstoppade (måste komplettera ansökan)Häääng med!
Blomma blad - en miljard.Tack för maten sa piraten, jag vill inte diska faten!Tack för maten den var go, mitt i maten stod en ko! (eh liksom?)Katten musen - tio tusen.Brotta med åtta.Aoooo aoooo aoooo (dottern som förklarar hur katten låter)Okidoki sa en snoki, jag vill inte göra dig besviken (fullkomligt hemmasnickrat, innebörd okänd)Multiplicera ovanstående med 10. Om dagen. Ibland blir man lite skogtokig.
Jag har ökat i omfång under påsk. Med åtminstone ett kilo. Det är nästan så att jag ser framemot att kasta mig ut på cykel arla i morgonbitti. Låt det nya livet börja. Ännu en gång.
Jag måste visst förklara igen. Och igen och igen. Jag gillar Englas blogg. Jag läser den dagligen. Inte för att jag inspireras av hennes outfits. Inte för att jag vill se den senaste märkesväskan hon skaffat. Inte för att jag tycker nitar och trasiga jeans är snyggt. Inte för att jag tycker hennes texter är underfundiga och smarta. Det är nåt annat. Opposites attract, kanske. Hur som helst tycker jag inte ni behöver lägga energi på att uppröras så. Vi är båda vuxna människor (särskilt jag, jag är jättevuxen), vi kan hantera det. Jag säger som Engla, puss & kram!
Maken envisas med att säga nogaaa. Vadå nogaaa? Sluta leka fransman. Det heter nogat. Sen råkade jag berätta att jag en gång i tiden sa nogaut. Då kunde han inte sluta skratta. F*n vilket jobbigt ord.
Nämnas bör att jag idag lämnade Barkarby tomhänt idag. Konstigare saker har hänt. Eller?