Brum brum

Makens uttalande om vår bil:

- Den är falsk.

Jag har ingen aning om vad han pratar om, lyssnar inte så noga. Vilket han också påpekar. Du lyssnar ju inte!Jo, jag hörde just att du pratade om vårt fordon som om vore det en människa. Jag har inget att tillägga.

En värdslig sak

Alltså, hur sover ni? Jag får känslan av att jag själv sover rätt kasst. Det går ju inte att gå och lägga sig för tidigt. Vill hinna med nåt när ungarna somnat. Samtidigt måste jag upp tidigt. Och där emellan vaknar jag säkert en miljon gånger av dottern.

Ändå känner jag mig skapligt utvilad på morgonen. När jag väl kommit upp. Jag behöver kanske inte så mycket sömn. Vilken tur!

Upp och ner

Den är verkligen klar nu. Utbyggnaden. Helt galet. Det blir så fint! Bara klädkammarinredningen kvar, den ska byggare Bob börja med nästa vecka. Den bygger han hos sig och tar sen hit och monterar. Två veckor har han sagt. Vad det betyder i verkligheten väljer jag att inte grubbla på.

Snyggmaken

Inför pappafrukosten på dagis hade barnen förberett kort där dom svarade på frågor om sina pappor. Vansinnigt gulligt. Och på framsidan hade sonen klistrat fast en bild som han tyckte liknade sin far.

Ja du älskling, jag tycker du får vara rätt nöjd med sonens val. Tompa är inte fy skam.

Bara så ni vet

Det lilla

Mitt motto: tag trapporna istället för hissen. Promenera sista biten istället för att sitta kvar på bussen. Som Minna! I långa loppet spelar såna små saker roll.

Fast idag bar jag ungefär 100 cd-skivor i en ranglig ställning från plan 8 till plan 3, då gjorde jag ett undantag. Såg annars framför mig hur 100 skivor singlade i slowmotion ner genom trapphuset. Och efter dom singlade Linda. Tack men nej tack.

Litet återfall

Maken är på pappafrukost på dagis nu. Aningens avis är jag allt.

Pin me

Okej jag vill verkligen ha den här pin:en. Den är ju jag. Men vad jag förstår går den inte riktigt att få shippad till Sverige? Eller, kan någon prova mig wrong?

Dö smiley, dö

Okej att jag envisas med det här i bloggen. Det har blivit som en grej, annars får jag för mig att alla inte fattar att jag är glad och skojig. Jag klämmer dit ett litet fejs i kommentaren och vips blir meningen mer levande. Men på jobbet? Njae.

Jag talar såklart smileys. Jag tycker egentligen inte jättemycket om dom. Tvärtom. Ändå använder jag dom, som sagt. Men jag skall icke ( I shall not, för att understryka) bli bibliotekarien som får idiotrykte för att hon besvarar alla mail med :D och :P

Jag får skaffa idiotrykte på nåt annat sätt. Som hon med fler par skor på rummet än vad andra har kulspetspennor, kanske?

Tipsigt

Sånt här gillar vi! Go Anna go Anna go Anna. Ser fram emot sköna tips. Och så har jag fått hintar om en Linda K-blus, och sånt går jag verkligen igång på!