Icke ont anande kom jag idag till mitt lilla centrum. Oj vad med folk. Vad med... äldre folk. Heliga guds moder, det var Pensionärsdagen! Passa på, köp gåstavar och stödstrumpor. En bompabompa-orkester spelade HÖGT, det annars halvtomma fiket var proppfullt. Jag var inställd på kaffe, om jag så skulle mörscha några gamlingar på kuppen.Fick ett bord, och minsann om inte den gammelmodiga stämningen fick mig att beställa en Sara Bernard! Men sockerbit till kaffet, det lät jag bli.
9 kommentarer:
haha - på onsdagar är det lunchmusik på mitt jobb, i cafeterian - då kommer man inte fram vill jag lova :)
hedgehog: haleluja :D
Drack du kaffet på fat då? :-)
haha, vad rolig du är!! Jag visste inte att den där bakelsen hette så (annars brukar det vara mitt bästa ämne - fikabröd alltså). Jag skrattade åt ditt inlägg, det var bara det jag tänkte säga - man får liksom bilden klar för sig genom din beskrivning...
/ina
Mmm, min gamla favvo ;)
tpgw: jag höll mig i koppen :P
ina: jag försökte med liteb biskvi, men dom ville inte höra på det örat i fiket ;)
fröet: liten och lagom :D
Åååååå jag älskar de där godingarna! Det vattnas i munnen på mig nu!
dark and twizted: ja dom är alldeles lagoma :D
Ålderns höst det är väl livets bästa tid. Min fulla respekt och beundran har de som gett oss livet. Med aningen flyt är man där själv om en 30 - 40 år , härligt! Nöff said jo såklart ajj löww sara berni tu :)
Skicka en kommentar