Hon tänkte: undrar om jag skulle våga mig på en liten springtur? Jag kan ju alltid varva med luft-stavgång om det blir jobbigt...
Så hon gav sig av. För första gången sen innan graviditeten. Tre kilometer. I trettio graders värme (smart). Med Guccihatt och Le Specs-solglasögon.
Det gick ju bra i början. Jogg varvat med snabb gång. Armarna svängande vilt i vädret. Hon riktigt hörde hur alla bilister som drog förbi mumlade: en sån där galen nollåtta ute och springer i värmeböljan nu igen.
Hon försökte sig på en proffsig spottloska. Men istället för att flyga i en schysst båge genom luften ramlade den rakt ner och rann utmed benet.
Halvvägs började det kännas lite mindre bra, men hon knatade på. Hon kände inte ens lukten av dynghögen utmed vägen som maken varnat för. Måntro hade näsan kolapsat? Kan man bli så här anfådd av att gå snabbt? undrade hon lätt flåsande.
Äntligen hemma stoppade hon darrande fötterna i barnpoolen. Det lät nästan som vattnet fräste.
7 kommentarer:
Men Linda, var rädd om sig! Snudd på livsfarligt att ut och springa i denna värmen.
/Anna
Vad duktig du är! Jag har packat ner löparskorna. Tänkte att Västkusten är nog ett bra ställe att börja jogga på. ;-)
anna: mmm. jag tog det lugnt :)
camilla: jag brukar också packa ner dom, och ibland kommer dom faktiskt till användning :D
hehe, spottade du verkligen på dig själv? Kan du inte be Minna rita det? ;)
Men jag undrar; när du springer, går du också? Jag springer (joggar) fem km men jag tänker att går jag så är det fusk. mEN det är kanske bara bra för jag får grymt ont i benhinnorna trots insmörjning med Voltaren. Men jag kanske kunde gå emellanåt. P.S. jag är utan Guccihatt...
hedgehog: du vet en sån där seg loska som sakta gled nedför benet... :D
skåneanna: ha ha ha, yep that´s me!
petra: det är första gången jag ger mig iväg efter graviditeten, därför fick ajg varva med gåing. annars resonerar jag som du, gå är fusk! :P
Men med Guccihatt behåller man alltid värdigheten. Alltid.
Skicka en kommentar