Tid

Den försvinner, min tid. En timme räcker max en kvart. Har jag tänkt komma iväg någonstans, säg klockan 12, är det alltså lika bra att börja försöka lämna huset strax efter 11. En dag är över innan jag fattar någonting. Har vad jag tycker rimliga ambitioner, men oj vad svårt att hinna. Dotter med magont som har svårt att komma till ro och bara vill bli buren gör ingenting smidigare. På kvällen är man helt förbi. Men på något sätt vaknar man ändå piggelin morgonen därpå. Vilken tur :)