onsdag, april 23

Lite hormoner någon?

Jag har så det räcker och blir över. Gråter varenda gång det kommer en ut bebis i Barnmorskorna. Så små och röda och slemmiga. Och här ligger min lilla unge och är nästan fyra veckor. Alldeles mjuk.

UPDATE: Och vips så har jag två ungar hos mig i soffan. Sonen kan inte somna så han får mysa här med oss. Gosigare det än att ligga och vrida sig i sängen. Och ganska mysigt för mamman...

12 kommentarer:

annatje77 sa...

Jag stortjöt när de plockade fram kistan till den lilla bebisen i v 26 som var död :(

Sara sa...

Nej, jag behöver inga extra hormoner. Har så de räcker. (Men tack ändå!) Har också: två rödgråtna ögon & en bebis som har bajsat ner pyjamasen!

MiaShopping sa...

Tack, men det finns i överflöd här också :)

fru A sa...

hu, ja, gårdagens avsnitt var jobbigt...

Frida sa...

huvva, det där programmet kan jag inte se! så mysigt med soffmys med barnen, goooos!

Anna ser dej sa...

Ja, även här hulkades det framför tv:n. Det behövs inte så mycket hormoner, det går så bra ändå...

En mammas bekännelser sa...

Jag veeeeeeeet, jag bölar som bara den hela programmet igenom.

Ingela sa...

Första gången jag tittade på barnmorskorna igår (har inte känt mig redo tidigare) och som jag grät! :-)

Anonym sa...

Jag sitter också med tårar i ögonen varje gång, och jag har inte ens några barn (än)!! Och det är med skräckblandad förtjusning jag tittar, det ser ju inte helt trevligt ut.... /Sandra

Linda K sa...

annatje77: gick och nattade sonen då, kanske lika bra :(

sara: då behåller jag mina :P

miashopping: ok :)

fru a: missade halva...

frida: ja det är bäst :)

anna ser dej: misstänkte det...

en mammas bekännelser: mmm

ingela: många tårar blir det!

sandra: jag grät till sånt innan bebbar också, helt naturligt :D

Angelica sa...

Jag och M. satt och tittade på en repis för några kvällar sen, för preventivt syfte. Men vete fan om de funkade. Alltså det är värt all smärta för att få en rödblå slemming liten skrikhals på mitt bröst. Om tre år eller något.

emelie sa...

jag undviker det programmet med motiveringen att det bara kommer göra mig rädd inför förlossningen (vilket jag just nu inte är).men åh vad jag längtar efter min bebis! tur att det bara är 44 dagar kvar nu, det känns inte längre som en evighet. förövrigt är jag väldigt tacksam för att jag inte är en elefant (även om jag känner mig som en), eftersom de är dräktiga i 22 månader (!) jag skulle bli galen. 9 månader känns långt nog..