tisdag, november 13

Vad är grejen med -isen?

Har jag skrivit om det här förut? Minns inte. Gör det igen. En av mina kollegor envisas med att kalla mig Lindisen. Jag vill inte vara Lindisen. Jag tycker uppriktigt illa om den benämningen på mig själv. För flera år sen sa jag ifrån att jag inte vill bli kallad det. Vilket kollegan till slut motvilligt accepterde. Men nu har det börjat igen. Jag orkar inte säga nåt. Det gör mig inte mycket. Men ändå, en jesus.

Får väl börja kalla kollegan kollegisen.

8 kommentarer:

hedgehog-sara sa...

Jag tycker att du ska säga till igen - man ska inte behöva bli kallad något man inte vill!

Linda K sa...

hedgehog: nä precis. men jag har för mig att det blev en sån grej förra gången, vet itne om jag orkar. och om några månader är jag ändå inte här :D

sericea sa...

mitt namn passar inte att lägga på -isen på, som tur var. men jag avskyr när folk (tjejer så klart) måste säja heeeeej gumman, hur mår du gumman?

gumman? hur gammal är jag egentligen? 1 år eller 85?

Linda K sa...

sericea: allting som överdrivs blir jäkligt jobbigt :S

fru A sa...

ska villigt erkänna att vi kallar dottern h***isen, men hon är två. skulle aldrig falla mig in att kalla en kollega motsvarande! (och jag lovar sluta den dag hon ber mig.)

Linda K sa...

fru a: jag kallar sonen för carlisen, och han säger själv "jag är din carlis, mamma". med kollegor blir det lite löjligt, håller med!

Nettan sa...

Anette heter jag, men det är det aldrig någon som säger eller sagt till mej inom släkten, familjen eller när det kommer till mina vänner. För alla dessa så är jag helt enkelt Nettan förutom för mamma som kallar mej Nettisan ibland. Helt OK om än en aning fjantigt.

Linda K sa...

nettan: bara man gillar det själv! mina föräldrar kallar mig IA, tyckte det var pinigt i tonåren, men nu tycker jag det är helt ok!