Isn´t that strange?
Nu ska jag skriva sex underliga/egendomliga saker om mig själv. På uppmaning av Underbara Clara.- Jag är manisk antecknare. Måste skriva ner allt på möten, även om jag vet att jag aldrig kommer att läsa det. Skriver dagbok, inte bara till mig själv utan till sonen också (fast mer när han var bebis). Skriver bok till bebisen, om sånt som händer med den och mamman. Köper diverse fylla-i-böcker (en del blir bara liggande). Till mitt försvar vill jag säga, som min far lärde mig, att det är ett bra sätt att komma ihåg saker, att sätta dom på pränt.
- När jag var liten pillade jag i bland näsan med pincett. Kommentarer överflödiga.
- Ibland dansar jag helgalet hemma. Och då menar jag helgalet. Mest med sonen, men även i min ensamhet. Helst med musik till.
- "Alla" säger att det är så vackert att vara gravid. Jag känner tvärtom. Tycker det är snudd på läskigt med kvinnor som ska vika ut sig i tidningar och visa sina gravidmagar. Det är ett himla bra sätt att få barn det här med graviditet, men själva grejen är inte min grej. Alls.
- Jag blir irriterad på busschaufförer som pratar i micken om annat än ren information om bussen eller resan. Antingen det är skäll eller fjantiga glädjeyttringar. Håll mun och kör liksom.
- Jag blir trött och grinig av att behöva byta säng två gånger per natt på grund av snarknde make och barn som vill dricka vatten. Det var väl det egendomligaste av allt? ;)
Jag tror denna uppmaning har gått runt ett tag redan, så jag skickar vidare till frivillig, frivillig, frivillig, frivillig, frivillig och frivillig.
7 kommentarer:
Mycket intressant lista. Dansa galet känner jag igen :D
annie: du också? cool :D
Jamenvisst ääääärdet jobbigt att vara gravid!! Och det är så förbjudet att "gnälla" över att man känner sig fet och otymplig och har ont och mår illa för man ska bara le och stråla och låta kreti och pleti peta en på magen.
Klart jag älskar mina barn vettlöst mycket och känner enorm tacksamhet över att ha fått dem, men jag har haft myyycket svårt att älska själva gravidteterna. Så det så.
Jag känner igen snarkandet... I mitt fall har det medfört att jag sover i ett alldeles eget rum som vi kallar "Ciccis tonårsrum". Tvärtom mot vad många tycks tro,har sovrumsdelningen bl.a lett till att relationen blivit bättre på många plan. Egentligen ganska trist att inte sova ihop men ännu tristare att alla är griniga och inte sover. :)
dorisettan: I hear ya, sistah!
cicci: smart. nu har jag inget tonårsrum att fly till tyvärr, men sonens säng funkar. och ibladn beordrar jag dit maken ;)
Men åh! Jag som försöker att bli gravid nu, och så läser jag att du finner graviditeten... läskig! Åh nej!
jonna: men nej nej nej, inte så! det är världens bästa, det kommer ju en bebis och det är bättre än nånting annat. det är bara vägen dit jag tycker är sådär. men definitivt värt det. you go girl :D
Skicka en kommentar