fredag, september 7

I ätande stund

Mat, alltså. Det är ju gott. Ibland är det så gott att jag vill blunda när jag äter. Det är lite tragiskt att det är så. När det närmar sig jul ser jag fram emot all god mat. När jag var liten sket jag väl fullkomligt i vad vi skulle äta, det var julklappar som gällde.

På kvällarna är jag galenhungrig. Med sonen ofta inte alls verkar ha nåt behov av att gluffsa i sig, han vill hellre göra nåt annat. Mat är nåt man väl kan inta för att det inte ska göra ont i magen, typ.

Nu vet jag inte riktigt varför jag började skriva det här. För att lunchtortellinin smakade mumma kanske. För att jag tänker oroväckande mycket på den tårta som ska serveras på jobbet i eftermiddag? FÖr att jag ofta undrar varför det är så kul att äta och så tråkigt att laga? Ingen som vet...

7 kommentarer:

Louise sa...

Jag såg någon monolog av Johan Glans - en av poängerna var att han insåg att han började bli gammal eftersom han blev "glas i själen" då det vankas tårta. "Kaka? På en torsdag? Vilken fest!" (Ska uttalas på skånska).

Jag menar inget med det. Ingenting alls. Bli inte sur nu.

;)

Louise sa...

GLAD i själen, menade jag självklart. Ursäkta.

Sus sa...

Mycket bra benämning "galenhungrig" det är jag också. Hur gör man för att ta bort den jobbiga känslan? Bejakar barnet i sig och "våga vägra äta sig mätt" Jag är Hulken vad gäller all mat på kvällen. Hilfe hilfe

Linda K sa...

louise: ha ha ha, såg också det! jag och jonas :D

sus: inte gluffsa utan äta lugnt så att man blir mätt innan man hinner ta en portion till kanske? svååårt!

Linda K sa...

louise: ... och jag menade såklart johan...

Stumpan sa...

Själv gillar jag både att laga och att äta, ingen vidare kombination faktiskt;)

Linda K sa...

stumpan: skulle vilja tycka om att laga, men det kanske är lika bra... :)