Måhända gick jag miste om en djupare undermening. För jag tycker boken var hopplöst långtråkig. Fint språk, men ingen som helst spänning. Trodde det skulle ta sig i början, men nej. Synd.
Fast ett stylish bibliotekariecitat fanns det i och för sig.
Nu hade hon axellångt, rödbrunt hår, förmodligen färgat, och hon var klädd i ett par eleganta svart byxor och en stickad tröja i jordfärgersom gick ihop med hennes hår. Agneta hade kunnat var bibliotekarie.
2 kommentarer:
det var ju alltid något!
fru a: man får glädjas åt det lilla :)
Skicka en kommentar