Är det fler än jag som pratar olika beroende på vem jag pratar med? Var ganska omedveten om det tills folk i min omgivning började påpeka att jag skiftar pratsätt, speciellt i telefon. Och visst, det stämmer. Bästa exemplet är nog min kusin. Det skiljer en vecka i ålder på oss och vi har alltid varit "like that" *korsar pek- och långfinger* (vilket ska symbolisera att vi alltid stått varandra väldigt nära). Fortfarande hänger ord och uttryck med som vi använde oss av som små. Och tyskan har gjort en märklig entre i våra samtal, antagligen sen vi åkte på språkresa till Lindau tillsammans. Jag kan förstå att det låter komiskt när man hör oss prata. Nästan som vi har ett eget språk vi två.
Sen lägger jag mig till med dialekter till och från. Med en kollega börjar jag alltid prata norrländska. Man kan ju undra varför, för hon är från Östergötland. Vilket inte hindrar henne från att svara på klingande norrländska hon också. Och ibland blir det finlandssvenska. Tidvis farbror Brabro-dialekt. Kraaaaam på dä!
2 kommentarer:
Japp, det finns fler, i alla fall en :-). När jag pratar med mina föräldrar blir det mer norrländska, med sambon blir det någon mix med Västgötaord och engelska (konstigt nog - vi är helsvenska båda två). Med Västeråsare blir det ytterligare någon variant. Men finlandssvenska har jag inte lagt till mig ännu ;-).
haha! låter ju jättekul!
skulle jag vilja höra!
jag har nog ganska lätt för att gå över till stockholmska om jag pratar med ngn därifrån, men det är nog för min pappa är från sthlm. sitter i blodet. (:
Skicka en kommentar