fredag, februari 10
Ta inget för givet
Surfade runt bland okända bloggar och fastnade hos Marskatten. Marskattens man dog för tre månader sedan. Hux flux, sittandes i soffan hemma. Han var inte sjuk. Bara slutade leva mitt framför henne. Blev kvar där en stund och läste. Tillbringade sen en halv Bondfilm nära nära maken i soffan och tänkte på hur bra jag har det. Som har honom. Som har min son. Som har alla jag älskar och bryr mig om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Gick också in och läste och ramlade vidare till dottern, Tigerlily... Som du skrev, "hux flux"...
Visst är vi lyckligt lottade. Måste gå och krama mannen och sonen lite extra!
DU! Jag skriver här vilken räknare jag har.
www.statcounter.com
Jag har valt att ha min dold.
jonna: ja kramas ska dom!
mamselamsen: tack rara! :)
fy.. jobbigt
min allra bästa vän dog på det viset tre dagar innan min son föddes... ofattbart fortfarande - fast det gått snart elva år...
sara: usch och fy, sånt får inte hända. Krama krama mera på familjen...
tack för ditt inlägg, att kramas är viktigt!
tigerlily: din pappa? tänker mycket på det jag läste hos marskatten. Sorgen och saknaden försvinner väl aldrig, men hoppas det kan kännas lite lättare vartefter tiden går. Cyberkram :)
Skicka en kommentar