Usch varför är jag ibland världens sämsta mamma som skriker och skäller på sonen? Han är ju bara liten, och lika trött som jag på kvällarna. Och sitt humör har han väl efter mig. Skäms.
Men sen när vi blir vänner igen är det bäst i världen och vi pussas och kramas. Och jag tänker nästa gång ska jag inte bli så arg.
Jorå...
13 kommentarer:
ser att du listat lite bloppisar.. här finns en till =)
http://bloppaholic.blogspot.com/
Känner igen mig i det du skriver.... Tyvärr... :-(
Det är så, ibland bara orkar man inte. Du är inte världens sämsta - tvärtom kära Linda :)
hanna: jag kan inte kommentera på din sida, så jag snor lite plats här hos Linda (hoppas det är ok!). Jag har iaf länkat till din bloppis från min!
Vi har haft en hemsk kväll, arg och trött liten kille = arg och trött mamma, inte alls roligt. Men så är det ibland...
Åh, preciiiis så är det hos oss också.
Jag tror vi duger - ändå. :-)
// Jenny
Visst duger vi! Och jag tänker att det är bra att bli arga på varandra ibland, vi lär ju ungarna att det är ok att visa känslor och hur gott det är att bli sams igen.
Och Linda - Pimpinetten är jättefin!
hanna. då får jag slänga in den också! :)
kojja. befarar att det är lite oundvikligt ibland...
hedgehog: nä ibland spårar det ur... tur att man alltid blir sams igen iallafall :)
anonym: skönt att man inte är ensam iallafall :)
jenny: det tror jag också! :)
Känner också igen mig. Idag fick jag veta av sonen att: jag hatar dig mamma, ska en 6-åring säga så :-C. Mitt brott: jag tyckte att han skulle komma och tvätta sig och borsta tänderna...
petra: hu. man får trösta sig med att man förhoppningsvis lika ofta är favoritmamman :)
usch, det är hemskt när det blir så, man får så dåligt samvete! men man är ju inte mer än människa...
Nu har ju jag inte barn själv men tror säkert att jag skulle agera lika. Fasiken man är ju inte mer än människa och att vara en toppenmamma till 100% jämt är inte mänskligt.
Så det så.
fru a: man känner sig som världens dummaste :(
miss ud: nä det förstås :)
Skicka en kommentar