Precis när jag hämtade på dagis hade en kompis slagit till sonen på läppen. Så att det kom lite blod. Dom hade pratat om det och sagt förlåt och allt var frid och fröjd. Nästan. Jag vet att det är den bittra verkligheten och att sånt är livet. Men jag kan ändå inte låta bli att morra tyst lite litegrann djupt ner i strupen. Rör inte min unge, för då...
16 kommentarer:
ja, man har lust att lägga ruttet ägg i ungens gummistövlar eller nåt... Men man är ju vuxen och mogen och morrar bara lite tyst för sig själv...
Hoppas läppen är bra nu iallafall - krama sonen!
Klart att blir morrig när nån slår ens barn, vad vore man annars för morsa?
Jobbigt är det verkligen när någon gett sig på ens barn. Idag avbröt jag en pojke när jag gick från dagis, som var taskigt mot en annan kille. Hör och häpnat gapar han att den andra killen ljuger och sen fäller honom mitt framför ögonen på mig...jag blev så arg! Hade lust att personligen ta hand om den ungen! Men jag ropade på en fröken som fick lösa problemet. Skitunge!
Tack för en suverän blogg!
/Från en anna Linda
Mmmm, det är inte alltid så roligt heller för de föräldrar vars barn lappar till andra ungar...
Inte för att det kanske tröstar dig?
hedgehog: läpp och son mår bra, mamma tittade lite lite lite miniargt på odågan ;)
frida: men just!
linda: jävla skitungar är det ibland, impad av fröknarna som orkar med. tack vad kul att höra :D
sanna: nä det är klart, det måste vara ännu jobbigare. och vad vet jag, min unge kanske inte är helt oskyldig jämt heller ;)
Ha ha...jag kommer ihåg när någon hade bitit min dotter på dagis, då kände jag samma sak.
Ja fyy tysan o det där går aldrig över.. Fast när kompisens mamma ringde och skällde ut mig(rejält) för att min son inte vill vara med hennes son (när de var 12) så blev det lite patetiskt tyckte jag;) Jag morrar hellre i mjugg...
fröken sötsur: mord i blick ;)
mie: sånt måste dom väl få välja själva. bara dom inte pucklar på varann...
Odåga är ett grymt bra ord!
Min son lyckades bryta sin handled, när han var 4 år, då han blev knuffad på dagis under en innebandymatch på gården ;( Det är ju sånt som kan hända men monstret som knuffade honom var och är en odåga... gissa om jag gav honom "onda ögat"...
Jo, men än värre känns det när en sk lejoninna ger ens barn en utskällning för hennes barns blåtira när det i själva verket var ytterligare ett annat barns fel. Vuxna kan sedan inte be om ursäkt....
polly: mmm.
jessika: det kan ju hända mycket när det leks. men ens unge är ändå alltid ens unge...
marie: man får hoppas att de flesta vuxna klarar av att vara vuxna. även om de är lejon :)
Och min unge kommer hem och slåss och knips och skriker. Som om han kommit på det själv - NOT! Förbaskade dagis-"kompisar" :-]
camillas lockar: alla ungar slåss väl mer eller mindre, likväl blir man upprörd.
Problemet när barn slår varandra är väl att man som vuxen inte alltid vet vad som låg bakom handlingen. Kanske hamnade barnen i en situation då bägge ville ha en leksak och det ena barnet inte har språket att säga till utan istället tar till nävarna eller tänderna. Självklart är det inte bra, men innan man som vuxen blir arg bör man nog kontrollera bakgrunden till bråket.
ullis: självklart. skulle aldrig börja skälla på en unge. sånt där kan fröknarna bäst, pedagogiskt och bra. men morra tyst får man ;)
Skicka en kommentar