Kastar jag sten i glashus nu?
Ibland kan jag tänka: Gud vad jag är okomplicerad ändå. Gör ni också det om er själva? Eller är jag verkligen unikt okomplicerad? Folk i min omgivning råkar ut för än det ena än det andra. Det är boendegrejer, sjukdomar, konstiga åkommor, borttappade saker, problem på jobb och dagis, osämja med andra, yada yada yada. Själv kan jag tycka att jag för det mesta liksom flyter genom tillvaron. Klart det händer nåt ibland, men på det stora hela har jag just flyt. Och så funderar jag vidare, vad det beror på. - Har jag bara tur och klarar mig för det allra mesta?
- Eller, är jag en anpassningsbar person som klarar mig bra just på grund av det?
14 kommentarer:
Jag tror det handlar om din inställning till livet. "Det är inte hur man har det, utan hur man tar det". Tycker jag i alla fall!
anonym: smart sagt, det var nog så jag tänkte :)
Många i min bekantskapskrets har problem och liknande som taget ur Glamour eller Dallas. Jag kan känna mig lite tråkig i jämförelse men när jag tänker efter en stund så brukar jag inse att jag nog föredrar tråkig framför deras soppiga liv! :-)
Jag brukar tycka att jag är himla enkel och oproblemig... (förutom nu när jag är gravid... men det räknas inte). Men sen om andra uppfattar mig så... det rä en annan femma...
så tänker jag ibland också, och jag måste säga att anonym här uppe sa det smart. För så är det nog. Jag blir förundrad ibland när jag hur hur gamla kompisar rört till det i sina liv. Inte alltid självförvållat såklart, men ganska ofta.
Goes around, comes around liksom :)
Kanske inte så smart dock att nämna sjukdomar och åkommor som exempel, inte så lätt att undvika dem hur anpassningsbar du än är.
em: man behöver inte var tråkig för att man inte har dallasproblem :)
minna. nä precis, anda kanske tycker likadant om en själv :P
hedgehog: precis :)
cicci: fast det är del av det som inte händer mig (peppar peppar), har flyt med sånt också.
Tror att det är en kombination av båda. Jag brukade också ha flyt och tänkte ofta att livet är helt enkelt perfekt. Men, så hände det som man tror bara händer andra. Min man fick cancer, vid 33 års ålder. Nu känner jag inte att jag har lika mycket flyt längre. Men, jag är fortfarande en anpassningsbar person.
Tror att det beror från situation till situation. Satt i styrelsen för något år sedan och var med och fattade ett beslut som ogillades av en familj. Blev i samband med detta utsatt för lögner och trakasserier. :( Inte alls särskilt trevligt. Men hey, a woman's gotta to what a woman's gotta do!
Hej! Det finns visst 2 Cicci. Hon ovan stavar med två s. Detta är Cicci ! :)
Jag förstår dig, det där med flytet.
Om man bortser från riktigt hemska saker som kan hända (olyckor, sjukdomar..) så har måga människor flyt. Jag tor det är lite av en inställningsfråga ibland. Många gnäller obefogat. Fast mår man dåligt blir minsta småsak jobbigt. Du mår helt enkelt bra Linda !
jonna: vad tråkigt att höra! sånt rår man såklart inte över, men det är starkt att gå vidare och fortsätta anpassa sig :)
sanna: klart alla råkar ut för motgångar, menar bara att jag varit väldigt förskonad från mycket och det är jag naturligtvis väldigt tacksam för.
cicci: förlåt om jag blandar ihop! mmm det känns som det är så :)
Kan inte låta bli att tycka att det är en lite förmäten attityd. Att vara anpassningsbar och ta det som det kommer är en sak, och det tror jag är grundläggande för ett gott liv. Precis som anonym sa, inte hur man har det utan hur man tar det. Och det är en superbra inställning och den har du säkert. Och är nöjd, glad och lycklig vilket delvis är vad som gör din blogg så underhållande att läsa. Men "fast det är del av det som inte händer mig (peppar peppar), har flyt med sånt också" är otroligt korkat sagt. Tyvärr. Kan man inte vara nöjd med att man är glad och lycklig och tycker att man har ett bra liv? Måste man ta det ett steg längre och kläcka ur sig att man har flyt med dåliga saker också? Ja, tills något hemskt händer som du inte kan påverka. Var glad och stolt och NÖJD med att du har ett liv som du formar på bästa sätt och är lycklig. Men var ödmjuk inför vetskapen att saker händer utanför vår kontroll. Det är mitt tips i alla fall.
poppy: jag ÄR glad, nöjd och stolt. och jag går inte runt och skriker till min omgivning att jag har flyt. men det där med jantelagen är inte min grej, jag är inte korkad för att jag säger något som är till min fördel. jag tror faktiskt att det ofta beror på hur man tar det. fast vi är kanske väldigt olika du och jag? :)
Jag tror jag har skrivit det förr, men det känns i din blogg att du har sjukt bra flyt i ditt liv. Jag håller inte med ovan, utan jag tror det är lite tur eller ödet också. Jag tror du får det bra för du har en positiv inställning och att du skapar det bra som händer dig. Men samtidigt blir man (som jag som krisar jämt och är singel, vantrivs på jobbet, gått massorupp i vikt pga tröstätande och yada yada) lätt lite avis på din härliga son, lyckliga äktenskap, smärta figur, graviditet, härliga hus och intressanta jobb. Men avis är inte lika med missunsam, så NJUT och var GLAD!
Skicka en kommentar