torsdag, oktober 16

Lady in red

Jag har en skämmig grej. Jag lyssnar på Vinyl 107. När jag åker och handlar. Ikväll skedde så. Och så spelade dom Chris De Burghs Lady in red. Men herregud vilken tryckarlåt den har varit. Jag blev ju ung på nytt och fick puls. När den började och man ville bjuda upp den där snygga killen men vågade inte (jo en gång vågade jag. Han sa nej och jag gick ut och grät.)

... is dancing with me cheek to cheek
There's nobody here,
it's just you and me
It's where I wanna be...

11 kommentarer:

PGW sa...

Halleluja! Inte bara jag som blir helt soppig av den låten alltså! :-)

Anonym sa...

åh - tur, jag som trodde att du smitit iväg på galan, när det var så tyst här ;)

Linda K sa...

tpgw: inte alls! :D

hedgehog: ha ha, jag var ju inte bjuden :D

Camilla sa...

oj oj, vilka minnen! :)

Linda K sa...

camilla: eller hur :D

Anna sa...

Nostalgi pa hog niva!

Linda K sa...

anna: :D

Anonym sa...

Åh den är så bra, eller snarare full av minnen. Hmm borde finnas på någon gammal skiva, kanske man borde söka fram den.

Linda K sa...

mickis: mmm den är inte tokig alls :D

PGW sa...

Jag tror det är ungefär den låten som drar gränsen för inbjudan till Veckorevyns gala. Är man gammal nog att minnas den så är man för gammal för Veckorevyn ;-)

Linda K sa...

tpgw: ha ha jag tror du har helt rätt :D