måndag, juni 9

En obegåvning

Nu ska jag bekänna en obegåvning. Läste just hos Fru A om telefonkö till Försäkringskassan. Och den hänger man ju i titt som tätt som småbarnsförälder.

Inte sällan får man det ystra beskedet att man har plats två-trehundra i kön och att beräknad väntetid är typ en halvtimma. Vem orkar hålla luren mot örat så länge, och samtidigt kånka på en bebis? Inte jag. Så jag trycker på högtalarknappen.

Så långt allt frid och fröjd. den automatiska telefonrösten talar om att jag närmar mig. Och så småningom (det tar aldrig så lång tid som dom i början hotar med) kommer man fram. Det är nu min obegåvning tar vid. Jag kan nämligen inte få bort högtalarfunktionen. Den sitter där den sitter. Samtidigt får jag för mig att jag kanske inte hörs ordentligt om jag inte pratar in i luren. Så jag gör det. Och hör fFörsäkringskassepersonens röst i luren överallt i rummet. Det är en konstig känsla.

6 kommentarer:

hedgehog-sara sa...

träna på en vän, så du lär dig :)

Birgitta sa...

på min lur så trycker man på högtalarknappen igen för att få "vanlig" lur

A n k i e F o n t ä n sa...

Våga fan trycka på nån som helst knapp när man äntligen kommit fram. Hoppas du kan skaka av dig den skumma känslan av att höra personen i rummet...;)

Camilla sa...

*skrattar* Hade samma problem tills jag lyckades klura ut mysteriet. På vår telefon trycker man på den gröna knappen med luren. Alltså samma knapp som när man ska ringa. =)

Linda K sa...

alla: ja gär rädd att om jag trycker kommer försäkringskassepersonen att försvinna och jag får börja om igen :O

sara: ja ajg får öva. kan jag ringa dig? ;D

fru A sa...

:) jag är lite rädd för högtalarfunktionen, brukar inte heller lyckas nåt bra... så jag väntar snällt (surt) med luren mot örat!