Igår tackade jag nej till ett möte på jobbet. Ett heldagsmöte på torsdag. Uppstart för ett projekt. Nej tack, svarade jag. Och brast ut i Johny Logans:
And though I won't be there anymore
I will always love you!
Eller, inte riktigt. Men vad skönt det känns att bara släppa. Idag ska jag främst koncentrera mig på att inte spräcka mammajeansen. Fattar inte varför jag envisas med att ha dom när dom inte ens är sköna längre. Varför får jag inte på mig mina blåjeans, liksom. En jesus.
10 kommentarer:
suck, ja varför..?
...men snart så!
Men snart så får du på dig dom igen :)
Kan tänka mig att den där sången lät extremt vacker när du framförde den! :D
När även mammajeansen blir trånga - då vet man att det är nära!
Vad skönt det måste kännas, att bara liksom sjunga sig ur situationer :)
*sjunger* Edelweiss, edelweiss...
Jag såg att Sound of Music kommer till Västerås. Det blir svårt att låta bli att hänga på biljettlåset.
mm, jeg elsker referanser til
80talls Grand Prix-låter! :)
Åh! Och fatta att jag har spelat den låten MED honom (Johnny alltså). I julas. Galet när man tänker på det =)
Och vilka fina värmare för handleder... ösnkar jag kunde sticka/virka eller vad man gör. :(
fru a: de e tuffa tider...
annie: harkel host... jorå ;D
minna: ja jäklar i min lilla låda!
hedgehog: edelweiss funkar alltid! :D
glamourbibliotekaren: dear old logan :D
Då ska jag försöka att inte dra några roliga skämt idag, och tänka på dig där du sitter och kniiiper i mammajeansen. Själv har jag finfina Acne på idag:)))))
anna funderar: jag föraktar alla som har acnejeans!
... nä det gör jag inte, jag är bara avis.
Skicka en kommentar