måndag, december 10

Små onda djävlar

Såg för jag vet inte vilken gång i ordningen Love actually. Den är töntig och aningen julstämningsskapande. Det enda som egentligen är rätt charmigt är dom som pratar olika språk, författarn och servitrisen. Ungen som är kär i en annan unge kan jag vara utan. Jag hatar barn på film, det blir alltid outhärdligt och spyfärdigt. Säg Ensam hemma till mig och jag kaskadvomerar. Mumla Lilla Jönssonligan och jag blir instinktivt magsjuk. För att inte tala om den där lilla killen som dyker upp överallt i alla filmer: I see dead people. Blir han aldrig vuxen?

Äsch jag behöver se Saw III eller nåt annat fräscht.

PS. För eventuellt upprörda: jag hatar inte barn, bara deras förekomst i ganska många filmer.

8 kommentarer:

Glamourbibliotekaren sa...

Digresjon: Servitrisen sang Portugals bidrag i Eurovision 1996 :-D Jeg satt i den norske juryen og vi ga Portugal 12 poeng. Det var i tiden før alle kunne stemme via telefon - det var fagjury. Jeg måtte tenke i flere timer første gangen jeg så Love Actually, før jeg husket hvor jeg hadde sett henne før :-D her er hun! :-D Se som hun klamrer seg til den lille ukulelen!

MissKeepYourDistance sa...

Det finns ju en Saw 4 ute nu. Kolla in den och känn dig hur fräsch som helst. Själv avstår jag.

Linda K sa...

glamourbibliotekaren: ha ha ha, är det sant?! ja söt är hon ju iallafall, med eller utan ucke :D

miss kyd: jag har sett 1:an, nåt säger mig att det räcker :P

MissKeepYourDistance sa...

Jag har sett ettan, tvåan och trean. Fast jag såg iofs mer av mina händer än filmen...

Linda K sa...

miss kyd: du e som ja :D

Sara sa...

Men ET då?? :)

Linda K sa...

sara: ja dom barnen är också lite otäcka ;)

yeh-yeh girl sa...

Ja!! Jag håller med, barn på film är oftast smöriga och läskiga.