måndag, december 17

Don´t be late!

Jag en mani. En komma-försent-mani. Jag klarar alltså inte komma försent. Vad jobbigt att tumbla in sist på ett seminarium eller i en teatersalong, ryyys! Kompisar kan jag vara lite slarvigare med, men jag försöker verkligen passa tiden med dom också. Så jag planerar i detalj vilken väg jag ska ta, hur lång tid bussen tar så att jag hinner byta till nästa, skriver ut kartor och plitar ner exakta adresser.

Fast, när andra kommer försent bryr jag mig inte. Om det inte påverkar mig direkt och jag får stå ute och frysa förstås. Borde kanske öva på försent-komning? Avsiktligt ta en senare buss? Vänta fem minuter utanför innan jag tågar in i en lokal?

Nej förresten, jag skulle dö stressdöden.

10 kommentarer:

hedgehog-sara sa...

Där är vi på pricken lika, du och jag. Jag har nog aldrig kommit försent om det inte varit planerat :)

Linda K sa...

hedgehog: det är liksom skitjobbigt! mer för mig själv än för andra antar jag :) måndagskram på sig!

hedgehog-sara sa...

Det jobbigaste är att jag alltid är typ en halvtimme, tjugo minuter före utsatt tid. Om den man då ska träffa kommer tio minuter försent har man ju stått en halvtimme! Måndagskram på dig med!

Sofia sa...

Jag klarar heller inte av att komma försent. Både min sambo och framförallt hans familj, är otroliga tidsoptimister och kommer alltid för sent. Är man bjuden dit på middag kan man lugnt lägga på 30-90 minuter innan maten serveras.
Jag har ju dock problemet som du verkar vara befriad ifrån: DET GÖR MIG TOKIG! Tycker ju att alla andra ska vara som mig :P

MiaShopping.com sa...

Jag är precis likadan. Jag blir stressad av att komma försent.

Linda K sa...

hedgehog: jag är sådär jobbig att jag vill vara precis i tid, inte för tiig heller alltså :P

sofia: jomen om det upprepas kan jag också bli irriterad. fast huvudsaken är att JAG är i tid ;)

miashopping: i tid är bäst :D

anna sa...

jag hatar att komma för tidigt. då blir jag as-stressad och tror att jag hamnat på fel seminarie, i fel rum, fel dag osv..

jag är alltid sen och springer hellre till spårvagnen än står och väntar. :)

jag skulle behöva träna på att vara som du.

Linda K sa...

anna: du kan få gå med mig en dag och öva ;) fast jag springer alltid i rulltrappan!

Ulrika sa...

Känner igen mig på pricken dessvärre. Då är det inte bra med en make som är tidoptmist och en son som är inne i en fas där han inte ska med, inte ska ta på sig kläder, etc...

Linda K sa...

ilrika: man kan bli vansinnig!