The fifth child av Doris LessingAndra berättade om den och jag kädne at tjag måste läsa. Nu har jag gjort det. Och den var bra! Och ohyggligt tragisk. Hur ett stackars otäckt missanpassat och omänskligt barn förändrar och förstör tillvaron för en hel familj. Blev inte direkt uppiggad av att läsa The fifth child, men jag skulle inte vilja ha den oläst heller. En sån där Ringaren i Notre Dame-känsla efteråt.
4 kommentarer:
det var snabbt läst. det är härligt att "sluka böcker
mum: den var inte så tjock :)
Jo, jag rös när jag såg att du skulle läsa boken. Själv läste jag den för kanske 10 år sedan, men än i dag minns jag känslan av vanmakt och sorg som jag kände när jag läste boken. Intressant läsning som jag inte heller skulle vilja ha ogjort men samtidigt inte en trevlig upplevelse fast väldigt bra skrivet. Låter knasigt men är sant.
ullis: precis så.
Skicka en kommentar