Ibland kan jag inte vara underbara mamman som skrattar och skojar bort allting. Ibland när det ballar ur alldeles blir jag elaka mamman. Som tar hårt i armen på den skrikande och storgråtande sonen och säger NU RÄCKER DET! Så att folk runt omkring tittar och säkert tycker att jag är fruktansvärd. Men mammor har också en gräns för vad dom orkar med.
Phu.
17 kommentarer:
Hellre så att "ryta till" och visa att det är allvar än att skrika och hota i det oändliga. Min mamma använde din "metod" och det funka bäst då var det allvar.
Hur skall barn veta vad som är rätt eller fel om ingen säger stopp.
ewac
johanna: jo det är nog så. men man känner sig som en elaking :(
ewac: sant.
bättre att bli superarg, än att vara småarg för det mesta :)
Det är väl det som är att vara mamma, den eviga fighten mot/med det dåliga samvetet. Tycker dock att du var ovanligt välklädd idag, smygleende storebrorsor är vårens trendigaste accessoar, har jag hört!
Kram!
Det ska gudarna veta att det vilar ett tungt ansvar på dagens mammor och pappor...F-n tro´t att man ballar ur ibland. Ngt annat vore skrämmande. Personligen tror jag att både du och maken är toppenföräldrar:-) Kram
hedgehog: det förstås :)
spader madame: tack, och kram :D
smartasmia: man gör så gott man kan :) kram!
Självklart! Sedan får de titta bäst de vill ;)
Antar att de även känner igen sig, hihihi... Åh, tänker de... Tänk att man äntligen slipper den där tiden ;)
Må så grankott...
Mammor har definitivt en gräns ffa om de har fått lite för lite sömn.
Jag tycker att det kan vara skit-jobbigt att vara ensam med barnen när de INTE är på samarbetshumör.
bim: ;)
lox: i en fyraåring flyttar det ibland in en liten demon som bara vill tvärtemot :O
Skönt att höra att fler är likadana. Dåligt samvete tampas jag med jämt, men jag är övertygad om att mina barn mår bättre av tydliga gränser.
I mina ögon ser det som uppfostran. Bättre smida järnet medan det är varmt. BArn dör inte av att lära sig gränser och ett "normalt" beteende. Där jag jobbar kommer en mamma som tjatar hål i öronen på sina barm, och mig, medan barnen löper amock oavsett vad, och får vad som helst till slut. Det kallar jag inte uppfostran utan att gräva sin egen grav för tidigt. Man är inte elak som säger ifrån. Jag säger ifrån hela tiden. ;) Nä då, men är rätt sträng av mig.
figges mamma: ja man kan ju inte vara la la la hela tiden :)
sunflower: ja hellre ett ryt så att barnet förstår att det är allvar och inte ok, än att dom skiter i allt en småtjatig förälder säger.
Vad skönt att du också är en mänsklig mamma som får nog ibland. :)
jag är också sån... tänker mig att alla är det, ibland? och ändå får man dåligt samvete!
AMEN!
Mammor är människor dom också!
//Pernillaheterjag
jonna: ;D
fru a: ja verkligen :)
pernillaheterjag: jo :)
Skicka en kommentar