Jag har ju ingen skam i kroppen! Här får jag den allra finaste presenten, och genast är jag på jakt efter nya stick-och virkkompisar.
Mormorsrutor har jag ju haft ett thing för en längre tid. Beundrat Annas fina remsa (tills du kommer upp med nån annan benämning, kära) och sen nyligen blygsamt närmat mig dess skapare. Som inte alls verkar avogt inställd!
13 kommentarer:
Färg gumman färg? Så kan jag börja direkt, eller i alla fall när jag kommer hem :)
Oj, sorry nu såg jag färgen. Självklart blir det en benvit med blommor. Fast nu tjatar jag igen. Färg på blommorna?
stumpan: rara - det får du med din konstnärliga hand bestämma helt själv :D *bugar ömjukt*
Bra med så snälla stickkompisar. Mina alster är än så länge inte i sådan klass att jag skulle ge bort det. :)
sara t: övning ger färdighet? :P
Jag hoppas det. :) Det är ivf lite beroendeframkallande. Nästan så att jag ibland kan längta hem till min stickning (sa jag det högt?) ;)
sara t: jag skulle ALLTID längta hem till min stickning!
Längta hem till sin stickning... men sara t, man bör ALLTID ha sin stickning med sig! :D
sexy lexy: åh det skulle jag nog ha, med stickorna stickandes ut ur väskan så där trivsamt.
Jag håller just nu på att virka en massa mormorsrutor, det ska bli en filt tänkte jag. Och det är inte alls så svårt när man väl kommit igång :) Medan man sitter där får man massor av idéer vad man kan göra mer av såna rutor, snygga är de ju!!
åsa: åh! en dag ska jag också! när barnen vuxit upp kanske... ;)
Jag har också närmat mig stumpan... en beställning ligger i pipen :)
jessika: hon är så snäll!
Skicka en kommentar