fredag, juli 18

Varför måste man unna sig på semestern?

Är inte det ett ganska konstigt resonemang, egentligen? Det är ju semester, då måste man ju unna sig. Det tänket funkar inte för mig. Om jag ska ständigt ska unna mig händer det grejer. Jag går upp i vikt. Då mår jag dåligt. Alltså njuter jag inte till hundra procent av det jag stoppar i mig, utan tänker hela tiden att jag borde inte.

Så, varför frossa nu och banta sen? Är det inte bättre att vara måttlig hela tiden?

Eller, är jag full nu?

(och i bakgrunden poppar maken popcorn)

6 kommentarer:

Anonym sa...

det är dumt att frossa bara föratt, för man lägger till vanor som är svåra att bryta när unnandet ska få ett slut. Jag håller med dig.

Bättre att vara måttlig hela tiden :)

Pia Wester sa...

Det resonemanget förekommer ju inte bara på semestern, jag begriper inte heller det här "unna mig"-tänket, för oftast handlar det ju om ett straff! Man äter, dricker eller gör nåt som man egentligen inte mår bra av, men omvandlar det i huvudet till nån sorts belöning?

Linda K sa...

hedgehog: in sundhet we trust!

ffp: ja typ så. så fort man vet att man inte borde är det att unna sig ;)

Anonym sa...

"Måttlighet är en dygd"
:-)

Anonym sa...

Tack!! Jag och mamma resonerade om det igår. Skulle man "unna" sig goda saker varje gång man gör ngt mysigt och kul så skulle man bli mer än fluffig. Unna sig en kväll, fine. Men inte en hel helg eller semester. Ha det! /Anna

Linda K sa...

nilla: det lät.. moget ;D

anna: sant! och detsamma :D