Ett roligt reportage om Harleqiunböcker i dagens SvD också. Författaren av texten försöker sätta sig in i varför dessa böcker är så lästa och varför intresset för dom bara ökar. Jag kan ha läst nån Harlequin när jag pluggade litteraturvetenskap, då i studiesyfte. Fast nä det var nog Barbara Cartland. Jag klarar inte den här typen av böcker. Trams, för att uttrycka mig som en äldre generation. "Kvinna möter man, de bråkar och blir stormande förälskade". Och att köpa böcker i kiosken eller på Ica känns inte riktigt... värdigt.
5 kommentarer:
Jag håller med om Harlequinböckerna, men jag måste säga att jag älskar att det börjar finnas böcker att köpa lite överallt. Vanliga, bra pocket som man mycket väl kunde ha valt även i en bokhandel.
Jag gynnar ju ändå alltid den "riktiga" bokhandeln ofta eftersom jag har en lite specialiserad smak vad gäller böcker. :-)
katarina: ja de senaste pocketböckerna på ica känns ju ok, även om det sällen blir att jag käper mina bäcker där :)
Fast som en litteraturstudent till en annan så måste väl huvudsaken vara ATT man läser, och VAD man läser av mindre intresse.
Allt annat tycker jag känns som snobberi... en tanke bara...
Lisbeth Larssons forskning om kvinnors läsning öppnade mina ögon för att läsning fyller så många fler funktioner än att bilda sig. Jag upptäckte böcker och läsning genom Kitty - som av många såg (ser?) som ren skräplitteratur. Med Harlequin vet folk vad de får, dramaturgin är fixerad. Till skillnad från finare skit som Mossvikenfruar och Elsas mode...
helene: klart man får läsa vad man vill, och här skriver jag vad JAG tycker. kalla´t snobberi om du vill :)
bina: smaken är som baken, huvudsaken är att man får ut något av det. jag får inte ut nåt av varken harlequin eller mossvikenfruar. elsas mode var rätt kul däremot ;)
Skicka en kommentar