Det kan vara så att jag ålderskrisar en liten smula. Har inget emot att vara 37. Inte 38 heller. 39 funkar. 40 känns väl sådär men det går att leva med. Nej det är mer vad som händer med kroppen. Man är ju inte direkt fast längre. Tycker allt oftare när jag ser mig själv på bild att jag ser "inte särskilt ung ut". Tycker det är både skönt och inte.
Mottot får bli: Åldras med värdighet.
9 kommentarer:
Det låter väl kanske klyschigt, men så länge du fortsätter vara ditt vanliga glada, underfundiga, härliga du, så kommer ingen tycka att du ser gammal ut. I alla fall inte vi som "känner" dig. Är inte det en del av att åldras med värdighet? Att liksom åldras utan att för den delen bli gammal.
melinda: såklart. tack söta :)
Så sant. Jag har inte heller något emot att bli äldre men jag gillar inte riktigt att min kropp "förfaller"... Det kommer helt klart att bli viktigare och viktigare med vardagsmotionen om man ska kunna leva ihop - kropp o knopp - livet ut. Men å andra sidan, vem skulle vilja vara tonåringen igen?
fröet: tonåring går bort, vår bästa tid är nu. och som du säger, kroppen får man trimma! :)
Det händer ibland när jag ser mig själv på kort att jag tänker: Nä, nu börjar jag se gammal ut... tycker att det börjar "hända" mycket när man når 40-strecket! Men jag håller med du: Åldras med värdighet får bli mottot! Det är ju i alla fall lika för alla! Så vida man inte bor i Hollywood o har råd med lite ingrepp här o där...
Mmm, vet hur det känns. Men så ser jag på Camilla Thulin och tänker att kan hon så kan jag. Hon designar dessutom snygga underkläder som håller ihop saker och ting, så jag kan nog gå att ha ute i dagsljus några år till.
mz: gott motto! nä ingrepp undvikes i det längsta. om jag får hängdubbelhaka möjligtvis :P
pgw: helt rätt tänk! :)
Mitt motto: Förträng, förträng, förträng, så länge det bara går!
Jag är visst 26, jorovisstseruattseru...
mrs j: och jag är 22...
Skicka en kommentar