onsdag, april 22

Stanna kvar en stund

Livet går vidare. Så klart. Jag ser henne fortfarande i korridoren, hon springer förbi och vinkar. Som vanligt. Och det känns bra.

7 kommentarer:

Atomflickan sa...

Jag vill inte ens tänka på hur ni har det på jobbet nu. Livet är orättvist och så svårt att förstå. Kram

Linda K sa...

atomflickan: lite konstigt är det, ser henne överallt. samtidigt går livet vidare... kram!

Linda sa...

här är en som fick tårar i ögonen nu.... stor kram

Linda K sa...

linda: kram tillbaks :)

Alexandra sa...

Jag vet verkligen inte vad jag ska säga, men vill ändå säga något, liksom. Hoppas du är ok. Pussåkram.

/en som aldrig vet vad man säger i sådana här situationer.

Linda K sa...

sexy lexy: tack rara. jag är ok. puss.

Fröken Finemang sa...

Just det där, att man ser henn e fortfarande, springande förbi, vinkandes.. skön känsla, som man kan hänga upp i sitt inre, o klänga fast saknaden i också såklart..
Kram!