måndag, februari 4

Mitt ord

Jag säger schysst ofta. Riktigt ofta. Kanske lite för ofta? Och jag skriver det gladerligen. Vill minnas att jag hade några deep thoughts om ordet för ett tag sen. Och jag menar, hur beskriver man bäst bananer om inte som schyssta?

Nu har jag valt stavningen schysst, med två s. Det förklarar en artikel i DN så här, och gärna för mig:

Schysst får väl betraktas som en förstärkande stavning, som den i största möjliga tyssstnad.

Det finns en liten betydelsenyans mellan schyst/sjyst och juste: Schyst betonar mera hyggligheten, juste rättvisan. En schyst lärare kan vara trevligare än en juste domare.

Här är hela artikeln för den som önskar fördjupa sina kunskaper ytterligare.

6 kommentarer:

Pernilla sa...

Tack för den förklaringen.. jag har funderat länge på hur man ska stava det egentligen. Jag använder också det ordet lite för ofta för min ålder och stavar alltid schysst.. Tack för en rolig blogg!!

Anonym sa...

Och jag säger SKIT ganska ofta.
Lite jobbigt är det.
Som när jag satt på möte med banken idag.

Anonym sa...

just bananer kan ju inte vara något annat än schyssta :)

Linda K sa...

pernilla: låt oss använda det med stolthet! tack :D

sandra: skit på banken är stort!

hedgehog: näpp :)

Enannan sa...

Kul! Just denna diskussion hade vi förra veckan och ringde Språknämnden (en kalasplats när man har dylika undringar). Riktiga människor besvarar språkfrågor, vardagar mellan klockan 9 och 12.

Även här anser de att schysst ska vara med två s.

http://www.sprakradet.se/

Tjing //Anna

Linda K sa...

enannan: då fortsätter jag med det! :)