Hämtat ur sonens bok Dumma mygga!
Dumma geting!
Jag vet.
Jag ser farlig ut.
Starka färger gör att jag syns ordentligt.
Svart och gult i tydliga ränder.
Det är för att alla ska bli rädda för mig.
Egentligen är det en hemlighet men jag
är inte så arg som jag ser ut.
Det händer att jag är lite rädd själv.
Men jag kan stickas så det gör väldigt ont.
Jag kan stickas väldigt farligt.
Men det är inte så nyttigt för mig att stickas.
Någon kan bli arg och slå ihjäl mig. Usch.
Jag vill bara ha lite socker ur saften.
Fånga en kaksmula eller låna lite bulle.
Ni har ju så mycket.
Rör mig inte! Skräm mig inte! Slå mig inte!
Då måste jag ta fram min långa giftiga gadd.
Och jag vill inte stickas.
Jag vill hem.
3 kommentarer:
så gulligt skrivet av nåt så hemskt. jag ska försöka se getingarna så när dom surrar rakt framför ögonen på mig, om jag kan!!!
Det där är nog det gulligaste jag någonsin läst om det mest o-gulliga jag vet!
mum: mmm och när det väl gäller gallskriker man ändå och springer fäktande därifrån :D
mary lady luck: du skulle se bilden som hör till - sötaste getingen ever :D
Skicka en kommentar