Ibland blir jag så trött på mig själv. Kan med en dåres envishet gå och inbilla mig saker fast jag vet att det inte är så. Varför fortsätta hoppas liksom, när det ändå är kört? Kan man inte bara bestämma att nu är det så eller inte så, och så är det så och man behöver inte bli besviken. Fast det blir man ju iallafall.
UPDATE: Eller så rycker man upp sig och tänker på vad bra man har det ändå och njuter av att cykla hem i sommaren!
4 kommentarer:
Nämen. :(
Sånt där känns bajs.*megaplut*
Tänk vad skönt det vore, om man visste allt och slapp oroa sig! Minsta val man ska göra ibland t.ex. är ju hysteriskt svåra...
Kan det ha nåt med kontrollbehov att göra, kanske?
polly: joråsåatt...
anna krimskrams: men så går det över lite :)
helenamariacecilia: kanske det kanske :)
Skicka en kommentar