Nu väljer jag att ignorera min ålderdomliga kropp (på väg att få ryggskott alternativt en sjusärdeles märklig placering av träningsvärk = vetekudde i svanken) och skriver om något helt annat!
Nämligen besatthet. Det har vi alla, visst? Jag har utvecklat en sådan gentemot ett plagg som inte längre finns att få tag på i butik. När plagget fanns i butik var jag inte intresserad. Men nu! Det är ett plagg som jag, efter att ha sett det på en mamma till sonens kompis, blivit tokig i. Det är också ett plagg som jag inte är säker på att jag själv passar så bra i. Inte riktigt mina färger. Just därför ännu mindre ett plagg som jag skulle använda mycket. Men, besatthet har ingen hjärna, inget sunt förnuft - det vet alla som drabbats. Ska ha liksom. Kanske är det vägen dit som är grejen. Att spana på Blocket, Tradera och eBay. När jag sen sitter där med mitt konstiga plagg är det kanske inte lika hissnande längre.
Vi får se. För jag tänker banne mig inte ge upp. Och nej, jag tänker inte heller berätta vilket plagget är. Tänk om ni snor min besatthet!
5 kommentarer:
Det skulle ju också kunna vara så att ngn av oss satt på just det plagget, och var beredd att lämna det vidare...
pim: ja det är ju alltid risken man får ta...
Hahahaha! Jag är likadan!
just nu är det ett par ljusstakar.
Dock är det bäst att inte tala om vilka! ;)
åsa: jag säger inte ett pip ;D
Ha ha, joda!! Minns att jag såg en scarves som var jättefin men tyckte den var en aning dyr. Inget köp. Ångrade mig. Gick tillbaka. Slut. Passerade butiken och nya hade kommit in. Inget köp. Tyckte den var för dyr. Ångrade mig. Gick tillbaka. Slut. Ringde till agenturen för att höra vr den mer fanns. Fick åka 5 mil för att äntligen köpa scarvsen. Besatt? Jo, ganska. Men scarvsen var jäkligt snygg. Och dyr!
Skicka en kommentar