Det är underbart höst- och springväder, så man passar på medan dottern gympar. Man springer ett varv lätt som en plätt, man tar andra varvet lika plättlätt, och det tredje går av bara farten. Man är sugen på det fjärde men inser att tiden inte kommer att räcka till, så man tar bara ett halvt. Och sen tillbaka till dottern. Så där frisk och fräsch.
Sen, hemma på kvällen känns det som att man ska dö. Man återgår till att vara 103 år igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar