Dagens Filippa K-klänning var jag besatt av när jag var gravid med dottern. Ville ha! Och så var den slut överallt. Jag är inte den som ger mig, och till slut fick ömma modern hämta den i butik i barndomsstaden. Till råga på allt blev det en födelsedagspresent, puss mamma.
Fnissar lite när jag har den på mig och tänker på vad mamma sa när hon hade hämtat den till mig.
- Linda, det är inte en klänning. Det är en tröja.
Jag vill ändå kalla den klänning. Kort klänning. Ni ser mig inte böja mig framåt idag.
8 kommentarer:
Du är min förebild vad gäller besatthet! Allt man själv gör när man stalkar ett plagg känns helt normalt ;-) Tack för det!
ffp: var så god :D
Jag har själv det plagget and I tell you, det är en tröja!
sofia: I tell you right back, det är en klänning! :D
Også får du si fra om du bestemmer deg for å bloppe til en som er gravvo nå, og 160 (da er det karantert en kjole på meg:))
grommis: den får stanna hemma hos mig :)
Jag tycker ofta det är svårt att veta vad som är klänning och vad som är tröja nuförtiden. Inte sällan känns det hela alldeles glasklart hemma framför spegeln, men så fort jag lämnat hemmet och gått ungefär 20 meter får jag en stark känsla av att jag nog ser ut som om jag helt enkelt glömt byxorna.
sexy lexy: ja man kan aldrig så noga veta :D
Skicka en kommentar