Jag darrar på läppen när bussen kör åt sidan i Extreme home makeover.
Jag blinkar tårar till allt på tv som har med bebisar att göra, antingen det är glatt eller sorgsamt.
Jag gråter till sista sången i Kristina från Duvemåla.
Jag storhulkade när jag läste Adjö herr Muffin för sonen (för första och sista gången).
30 kommentarer:
jag är likadan...
jag har grinat till Lilla Sportspegeln och Antikrundan...
Och nu senast till Projekt Runway... please...
You are not alone...
Sport får mina kanaler att gå loss fullständigt, också.
Ja, da trenger du kleenex eller noe :) Jeg gråt litt da jeg så SATC-filmen i allefall.
minna: man kan gråta till nästan allt!
glamourbibliotekaren: det lär jag också göra :)
vicktoria: sport? verkligen? för att det blir mål och sånt, eller när nån gör sig illa? förlåt min oförståelse men jag tycker sport är så trist :)
jo, ta med dig näsduk. trots mina invändningar blev tom jag lite rörd ett par gånger (fast jag kan ju inte tala om när utan att avslöja handlingen utom att en vivienne westwoodklänning var inblandad en av gångerna.)
Linda, jag gråter då kenyaner springer i mål såväl som när systrarna Kallur tjuter i rutan. Ge mig en känsla och jag ger dig ett par liter tårar. Any day.
Svaret lyder; Alla sporter och a l l t i d. Motorsport är undantaget, för det är väl ingen sport... ;)
fredrik: love and marrige love and marrige...
vicktoria: ha ha ha, smaken som baken! men jag förstår känslan :D
love and vogue, love and vogue snarare. och ett kort från vivienne w.
Du kan väl skriva efter filmen hur det blev. tårmässigt. Så jag kan förbereda mig inför tisdag. / Heléne aka cry baby
Ja! Ta med näsdukar!! plural!
jag håller med fredrik om att vivienne hade ett finger med i spelet vid ett tillfälle.. ett annat innehåller bland annat en mkt fin sko.. och det finns många fler ändå... så näsdukar ja!
jag håller med om det där med Extreme home makeover! Men det är nog snarare först när de kliver in i huset som tårarna brukar komma.. det var ett tag sen jag utsatte mig för det :-)
ja, då behöver du! jag behövde... ska berätta sen vilken scen som fick mig att bryta ihop ;)
Ja visserligen är jag också en sån som alltid gråter...men jag var inte beredd på att jag skulle böla på SATC filmen. Men så blev det. Så näsdukar i pluralis anbefalles! ;-)
fredrik: iiiii.
fröken finemang: givetvis!
batgirl: näsdukspaket med alltså! :)
fru a: åååååhhh...
london girl: yes sir! :D
Jaaaa! Herr Muffin... snyft!
jag med, och mest gråter jag till Dirty Dancing, när han åker (she´s like the wind) och Baby sitter och gråter och ska göra sig fin, och systern säger: I can do your hair, no, you´re prettier your way...
Jag gråter till precis allt jag med... Ganska skönt egentligen, man behöver gråta ibland. Jag var tvungen att blogga om en film jag hittade på nätet, så otroligt fin men jag grät så min sambo kom och trodde att jag hade skadat mig! Haha! Här hittar du filmen om du vill se lite äkta kärlek mellan människa och lejon! Glöm inte att ha ljudet på... http://evelinasblogg.blogspot.com/2008/06/det-finaste-jag-sett-p-lnge-varning-fr.html
madelene: uuuu...
hedgehog: fniss :)
evelina: dom kramas!
ett tag var "Adjö, Herr Muffin" Lillhjärtats favoritsängbok. jag fick läsa den VARJE kväll.
Det är skönt att våga gråta...brukar säga till barnen att då är man modig ;)
linda: blev du härdad, eller blev det värre för varje gång? :O
tant t: sant så sant. och man känner sig lite lättare efteråt.
jag vet inte. vissa gånger i månaden gråter jag jättemycket, och andra inte alls (nästan ingenting). UNDRA vad det beror på?
:O
:D
linda: :)
Jamen HUR kan det göras sånna böcker som Adjö Herr Muffin utan feta varningstexter till föräldrarna?!!
Här fick barnen den av sin gammelmormor som visst planerar ett o annat o tänkte förbereda de små.
Jomen vi då?!
Snyft:(
kottemor: den tar ju upp döden på ett fint sätt, men aj aj aj vad jobbigt för gråtmilda föräldrar :)
haha, exakt de tillfällena jag gråter också. :) kan se typ en bebis på två och bara störtgrina och bara jag börjar nynna på sista låten i kristina från duvemåla så får jag gå undan och gråta klart och idag när jag såg extreme home makeover ba var det så fiiint, med den cancersjuka flickan.. hennes drömmar som blev sanna. usch. patetiskt men de där amerikanarna vet verkligen vilka strängar de ska spela på.
ylva: det kan vara så överdrivet det amerikanska, kanske just därför? :P
Skönt att gråta lite ibland. Jag gråter åt samma som du ;-) Särskilt Kristina från Duvemåla får mig tårögd. SATS-filmen var lugn jämförelsevis.
nilla: ja få saker slår JAg är i gott bevar! :)
Skicka en kommentar